onsdag 10 januari 2018

Lagom flyt och färgade minnen


På grund av sjukdom blev det inbokade mötet inställt. Vilket i sin tur ledde till en ledig dag för min egen del. Nu kan jag softa inomhus, titta ut genom skrivarbodens fönster och se hur rimfrosten förvandlat landskapet till iskristaller.
Maken är ute på promenad med ledarhunden som har sin hemvist hos oss ett par dagar. Han har lovat ordna fika när de är tillbaka. Med andra ord, jag har bra och lagom flyt i vardagen.

Under gårdagen träffade jag polisen. Det hela var enkom ett tjänsteärende gällande brottsförebyggande åtgärder.  Han ställde upp med de polisiära uppgifterna medan jag skrev och fotograferade.
Hans tjänsterum i Norrköping polishus var spartanskt möblerat. En tavla hängde ovanför skrivbordet och på fönsterkarmen en bild av frun och två barnbarn.
Jag hajade dock till på åsynen av de små statyetterna som placerats en bit från fotografierna. Den ena föreställande påven i Rom och den andra Leif G. W. Persson. Allt har sin förklaring så även dessa inredningsdetaljer som bar på en egen historia.

Då vi var innehavare av vårt företag tyckte jag om att omge mig av diverse prylar som jag ställde upp i mitt arbetsrum. Ofta små prydnadssaker jag fått i gåva av någon som ville visa sin uppskattning över det jag gjort för dem. Andra saker tog jag med mig hemifrån. När vi sålde företaget fraktades grannlåten hem till oss. Vissa har fått en egen plats i vårt hem medan andra prylar undanstoppade i lådor.
Jag har svårt för att göra mig av med saker. Mycket har ett affektionsvärde trots att det egentligen är skräp. Maken däremot kastar gärna vilket ibland har lett till missbelåtenhet från min sida. Han gick till och med så långt en gång att han kastade mitt körkort i papperskorgen. Endast av misstag, hävdade han då jag konfronterade honom. Eller som den gången då jag hittade mina långbyxor i soptunnan. Förgrymmad stod jag framför mitt livs kärlek med byxorna i näven. Förklaringen som gavs var att byxorna inte passade hans kropp. De måste ha krympt i tvätten varpå han inte fann någon anledning till att låta plagget hänga kvar på galgen i hans del av garderoben.

En kär ägodel vilken jag fått som förskott på arvet av mina föräldrar är den gamla brevpressen i glas. Ett minne från min barndom. Den stod på pappas skrivbord och jag fascinerades över de färgade luftbubblorna som syntes så tydligt men ändå var oåtkomliga. Satt länge och stirrade in i glasmassan där bubblorna levde sitt eget färgglada liv.
Nu står den runda tunga brevpressen på en hylla i skrivarboden. Då och då tittar jag på den, inte lika hänfört som när jag var barn. Men jag tycker brevpressen är vacker där den står. Fylld av färgade bubblor och barndomsminnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar