Summa sidvisningar

onsdag 20 september 2017

Fläsk på golvet och finska älgar


Efter ett par dygn till sjöss står vi åter på stadig Skärblackamark. Sonen med familj tog oss med på en tripp till Helsingfors och jag fick bruk för min numera knaggliga finska då jag erbjöd en finsktalande dam en bit toalettpapper. Kan tyckas märkligt att behöva dela med sig av mitt toalettpapper men då damen efter att ha intagit diverse maträtter vid buffébordet kände hon sig tvungen att blaska av sig i ansiktet. Vi hade förenats i samma tanke i toalettutrymmet då jag forslat dit en av stortvillingarna för att uträtta samma ärende som damen.
När damen blött ner ansikte och stora delar av halsen insåg hon att det enkom fanns automatiska handtorkare vilket medförde vissa problem. Då grep jag in och delade frikostigt med mig av toalettpappersrullen.

Färjan var förutom oss även fullpackad med japanska turister. Utrustade med selfiepinnar spatserade de omkring och insöp atmosfären. Vid buffébordet stötte de på patrull för den råa fisken var inte så som rå fick inmundigas i Japan. Ej heller björnkött, rentunga, piroger och brödost föll turisterna på läppen. En av sällskapet tog det säkra före det osäkra och åt enbart knäckebröd.

Buffébord är ett sällan skådat skådespel. Trängsel och otrivsel innan maten ligger på faten. I all upphetsning kastade en svensktalande turist en rejäl skiva fläsk på golvet varpå en vän av ordningen plockade upp fläsket för att placera det på ett bord som dignade av ostar. Protesterna lät inte vänta på sig så den ordningsamma hängde helt sonika fläsket över kanten till juiceapparaterna.

Väl framme i Helsingfors klev vi ombord på en dubbeldäckad turistbuss. Innan vi hann sätta oss tillrätta med säkerhetsbälten och hörlurar for bussen iväg för att omgående köra in i baken på en stillastående bil. Ett visst tumult uppstod innan ordningen var återställd och vi fick vår rundtur som visade stadens sevärdheter. I lurarna hörde vi berättaren tala om en stad helt förskonad från kriminalitet. De enda påbuden som kunde förväntas var en och annan älg som förirrat sig in bland de mäktiga byggnaderna, ditkommen från de djupa finska skogarna. Annars var det en lugn stad, nåja det fanns viss risk för ficktjuvar men inte värre än att flanören kunde känna sig totalt lugn på gator och torg.

Resan var förnöjsam. Barnen dansade disco och körde motorcykel. Våghalsiga trapetskonstnärer med svarta säckar över huvudet underhöll högt över färjans gågata och vackra damer med korta kjolar slängdes fram och tillbaka av lika vackra mäns starka armar över dansgolvet medan strålkastarskenet följde den vilda dansen.

Nu är farmor och farfar ganska urlakade. Det har dock varit en mycket rolig umgängesresa som vi tackar för men nu får vi vila upp oss och hämta nya krafter inför den stundande morgondagen.