lördag 26 augusti 2017

En betydande avgift och en fuktad tumme


I morse åkte de fram. Mina hemstickade raggsockor. Det var bitande kallt i min skrivarbod och det krävdes förutom raggisar levande ljus för att jag skulle få upp både stämningen och arbetslusten.
Funderar över att införskaffa mig lite nytt garn nu när det drar sig mot höst. Plocka fram mina stickor och tillverka något värmande till mig själv och kanske även till barnbarnen.
Mitt personkonto har fått tillskott av hela 246 kronor så pengar finns att handla för. Tack vare en tjänst jag utförde i somras som genererade till detta extra tillskott i kassan.

Tyvärr betalades min extraförtjänst ut via en postgiroblankett vilket kom att visa sig vara helt omöjligt att lösa ut. Vår lokala matvaruaffär tillika postens ombud hade inga möjligheter att hjälpa mig ty det var helt fel blankett. De hade inte det mandatet så jag blev hänvisad till min bank.
Eftersom jag och dottern hade ärende i Norrköping under gårdagen begav jag mig sålunda till banken med den hett åtråvärda blanketten som skulle inbringa mig 246 kronor liggande i min ryggsäck. Väl framme vid bankkontoret möttes jag av ett med grått papper för fönstren igenbommat kontor.
Dessutom var hela husfasaden uppriggad med galler så ingen mot förmodan skulle kunna ta sig in i lokaliteterna.

Lite längre ner på Drottninggatan ligger Forex Bank. Där kanske jag kunde få hjälp. Vilket jag också fick om jag var beredd att betala 50 kronor. Sålunda skulle 246 kronor krympa till 196 kronor vilket jag inte stod i beredskap till.
"Gå till din bank",sa mannen bakom den säkerhetsklassade glasskivan.
"Men var ligger den"? frågade jag och möttes av svaret att han inte satt inne med just den upplysningen.
Mannen reste sig från stolen och försvann. Kom efter en stund tillbaka och meddelade mig att nu visste han genom sina kolleggor vart jag skulle ta vägen.
"Gå till Systembolaget för där ligger din bank. På övervåningen".
Skam att säga så visste jag inte heller var spritbutiken låg. Mannen suckade uppgivet och påstod att det vet ALLA!

Efter diverse springande fram och åter mellan Norrköpings köpmannahus såg jag skyltarna som påtalade var Systembolaget samt banken låg och jag traskade uppför trapporna till min bank. Förvirrat såg jag mig omkring. Där satt människor med relativt stora sifferförsedda träplattor i händerna och väntade på sin tur. Men vart de skulle ta vägen förstod jag inte ty jag såg ingen traditionell disk med bakomvarande banktjänstemän. Bara tre pulpeter med datorer som alla sköttes av välklädda män.
"Vänligen invänta en värd" sa en skylt och jag väntade. En man i kostym och med inoljat bakåtstruket hår kom mot mig och frågade hur han kunde hjälpa mig.
"Jag vill ha mina pengar", svarade jag och drog fram den vid det här laget skrynkliga postgiroblanketten.
Mannen log, gav mig en blankett och en penna. Visade mig till ett litet bord och bad om att få tillbaka blanketten noga ifylld av mig som kontoinnehavare.
Stående mitt på golvet bedyrade den inoljade mannen som doftade parfym att inom kort skulle mina pengar finnas på mitt konto.

Nya tiders banklokaler såg inte ut som då jag sist jag gjorde mina bankärenden. För si så där tjugo år sedan. Då stod jag framför en disk och blev betjänad av en banktjänsteman som tryckte tummen mot den fuktade svampen och med en imponerande skicklighet räknade sedlarna innan de överräcktes till mig.

Och ska jag vara riktigt ärligt vet jag inte helt säkert hur dagens pengar ser ut. Bara hur de ska användas...