söndag 13 augusti 2017

Ett kallt hjärta och klingande toner


Nu frodas gurkorna i listen och björnbären mognar. Maken sköter just nu om jordgubbslandet. Där vi alldeles nyss plockade söta bär.
Jag fylls av vemod. En stillsam saknad över sommaren som så hastigt passerat. Ljumma ljusa kvällar, dagsutflykter med fikakorg eller lugna stunder i vilstolen ute på altanen.
Snart är vinterns brutalitet över oss. Årstiden som numera ofta är snöfattig. Istället är vintern grå och råkall. Lägger sig som ett rått och klibbigt täcke över allt och alla.

Vemod kan också innebära sorg. Saknad över någon eller något som ligger bakåt i tiden. Onåbart. Som aldrig kommer åter.

Jag talade med en kvinna häromdagen. En kvinna som förlorat den hon höll kär.
"Saknaden har varit som en istapp i hjärtat", sa hon.
Har varit, tänkte jag. Men hur är det nu?

"Till sist orkade inte kroppen sörja längre. Den sa helt enkelt ifrån och hjälpte mig att smälta istappen. Det tog fyra år. Nu känner jag enbart en lättnad över det som inte längre skaver och gör ont. Jag känner heller inte längre någon ilska".

Dina minnen över det förgångna, hur hanterar du det?
Hon log. Tittade rakt framför sig på något som bara hon kunde se.
"De finns där. Varje dag bläddrar jag fram de minnen jag vill minnas. Ibland är det enbart bara små fragment men oftast handlar det om stunder vi haft och som skänkt oss båda glädje. Gemenskapen men också den ständiga ivern att ge det som behövdes. I stort och smått. Medmänsklighet, tröst, skratt samt ta del av varandras förmågor.  Fast ibland drömmer jag och då blir tiden verklighet. Drömmen dröjer sig kvar en stund efter det att jag vaknat och då njuter jag av den verkliga overkligheten".

Kvinnan sa att hon nu kan tillåta sig att leva. Känna glädje och lycka över det liv hon tilldelats. Att även hon kan få ett lyckorus över färsk gurka på listen och mognande björnbär.

Det är trösterikt men också en förmåga. Att kunna göra om vemodet till en fin känsla. Låta hjärtats istapp sakta smälta och höra tonerna från de sorgsna sångerna klinga av.