tisdag 8 augusti 2017

Att borra med maskin och att lyssna på en gammal afrikansk radio


Största delen av den här veckan kommer vi att umgås med stortvillingarna. Glappet mellan förskola och frita måste fyllas upp och det är då som farmor och farfar kommer in i bilden.
Sju timmar gemensamhetstid. Varje dag. Med allt vad det innebär.
Jag är ingen person som ohämmat kastar mig ner i marknivå för att leka. Har aldrig varit det, varken med våra barn då de var små eller med våra barnbarn. Däremot läser jag gärna sagor eller sitter helt stilla och låter mig underhållas av deras leklusta. En bisittare helt enkelt. Finns till hands då det behövs. Baka, åka på picknick eller upptäcka nya sevärdheter är däremot något jag gärna gör tillsammans med barnen. Men inte leka.

En bräda och en borrmaskin från makens snickarbod underhöll barnen medan jag satt på förrådstrappan och tittade på. Samt medlade. "Borra tre gånger var, då blir det rättvist". Rättviseförmedlingen talade och barnen lyssnade. Borrade brädan full med hål till dess att de tröttande. Då åkte min gamla afrikanska radioapparat fram. Den som drivs av solsken. Skvalmusik blandat med prat. Med korta uppehåll på grund av moln som drog fram och skymde solen.

Lunch och kusinträff. Hela styrkan samlade förutom stortvillingarnas lillebror som håller på att skolas in på dagis. Nybakad kaka där småtvillingarna och deras storasyster hjälpt till att röra i beredningsskålen. Jag såg ett bildbevis på att deras mamma som hade huvudansvaret gällande kakbaket nallat av smeten.

Denna första dag som dagbarnvårdande farmor har förlöpt utan några som helst missöden. Inte heller har barnen lidit av tristess. Ändå kan jag känna en lätt frustration över att inte vara tillräcklig. Att inte hålla hög nivå med roa och underhålla, att barnen ska ledsna och vilja åka hem. Det bästa är nog att jag inte skapar mig en massa föreställningar hur det ska bli utan låter det bli som det blir. Plocka russinet ur kakan samt låta barnens behov få styra. Jag slipper ju vardagsbestyren och föräldraansvaret. Det räcker tydligen med att plocka fram en bräda och farfars borrmaskin för att barnen ska känna sig nöjda. Och om inte det vore nog så finns min gamla afrikanska radio som drivs av solsken att ta till. Förutsatt att det inte blir regn...