lördag 29 juli 2017

Köttets lust och gamla spisar


Gårdagen hade en äventyrlig anda över sig. Ett jobb i Rejmyre slutade med supé på Vikbolandet. Vid min sida fanns maken och då han följer med mig på uppdrag förgyller det hela tillvaron. Dessutom blir det sällan en resa från hemmet till jobbet tur och retur då han är med utan vi passar på att utforska nya platser.
Denna gång gick resan över Sörmland. Visserligen är Katrineholm och Nyköping inga för oss främmande orter, däremot är vi inte så välbekanta med Nävekvarn. Ej heller är Vikbolandet obekant där vi tidigare haft vår hemvist under fjorton års tid.

Katrineholm bjöd på sin bästa sida. Solsken och läckra bakverk. Meningen var att vi skulle inmundiga var sin räckmacka men då priset visade sig vara 105 kronor per stycket avstod vi och lämnade istället plats för var sin bakelse á 39 kronor stycket.
Stora Djulö är en medeltida herremansbostad, numera ortens inneställe där det serveras både mat och underhållning. En man grabbade tag om min arm, frågade om vi ville gå på en gratisunderhållning som Katrineholms bibliotek stod bakom och som vilken skulle handla om dinosaurier. När jag tackade nej såg han besviken ut. Dinosaurieskötaren hade rest ända från Småland, fortsatte han och såg vädjande på mig. Beslutet stod fast, mannen suckade och trodde att det säkert skulle komma 500 personer. Jag hoppas att han inte blev besviken i sitt antagande.

Färden gick vidare till Nyköping där vi sakta mak strosade längst med Nyköpingsån vilken är 157 kilometer lång och flyter genom hela Sörmland. Dock gick vi endast genom den del av flödet som sträcker sig genom stadsdelen.
Plötsligt stötte vi på ett konstverk. Maken antog att den huggits ut direkt från trädstammen meden jag själv ställde mig tveksam. Till konstverket hörde en inskription med texten:
"Hanen spänns, remmar sträckes när köttets lust finner rov".
Vi studerade konstverket och kunde inte få något sammanhang mellan konsten och texten. Erkänner att det verkade aningen förvirrande men att det med all säkerhet hade med konstinstallationens utförande att göra fast vi inte begrep oss på det. Konstnärer har en förmåga att låta betraktaren bilda sig egna uppfattningar omkring deras verk. Därmed lämnade vi text och skapelse med vår gemensamma tolkning omkring ord och den fint mejslade skapelsen.

Nävekvarn var även det en trevlig upplevelse. Där serverades saffranspannka av en yngling iförd ett käckt förkläde. I brännvinsbränneriet hade det för länge sedan bränts klart och där stod nu järnspisar uppradade för allmän beskådning. För endast 20 kronor fick vi se hur länge vi ville på spisarna men tidspressen över att hinna med Skenäsfärjan via Bråvikens vatten till den väntande Vikbolandsbuffén hindrade oss från att stanna någon längre tid.

Min fasta övertygelse är att utflykter behöver inte vara allt för påkostade. Det räcker med att bege sig till relativt närbelägna orter för att nya betraktelser och händelser ska ge extra skimmer över vår dag.