Summa sidvisningar

söndag 30 april 2017

Liten blir stor och konungens hälsoråd




Valborgsmässoafton utan hällande regn eller ännu värre, snöglopp. Firandet av abbedissan Sankta Walpurgis är oftast en kall utomhustillställning som kräver både långkalsonger och vinterjacka.
Det är även vår konungs bemärkelsedag. Han håller sig rask och kry genom att vara spontan, bege sig ut på resor, nyttjar sin medfödda humor, är sportsligt lagt samt bjuder på sig själv. Det om något är att eftersträva för att hålla spänsten.

Också vi har födelsedag att fira. En dag som egentligen inföll igår men ska firas först i morgon. Vår son har uppnått en ålder av trettiotre år men som vuxen hade han liksom de flesta vuxna åtaganden att utföra så hans födelsedag blev som vilken vanlig dag som helst.
Annat var det förr. Då sonen var en liten gosse och ville ha kakor som innehöll choklad på sin födelsedag. Jag bakade vilt. Alla upptänkliga kakor där en av ingredienserna var just choklad.
Den natten då vår son föddes kom även en annan liten gosse till världen. Vägg i vägg i var sin förlossningssäng pustade och stånkade vi blivande mammor medan våra äkta hälfter höll våra händer och torkade svetten ur våra pannor.
Födelserna ägde rum på Örebro förlossningsavdelning och när saken var avklarad paketerades pojkarna i en och samma plastbalja. Ett nät spändes över dyrgriparna och vi nyförlösta mammor samt baljan med spädbarnen placerades i en taxi för vidare transport till Karlskoga sjukhus för så kallad eftervård.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett vanskligt företag utan några som helst säkerhetsanordningar. Förutom nätet som spänts över baljan och där jag anmodats att hålla nämnda balja på plats i bilens baksäte.
Den andra mamman och jag har genom åren behållit kontakten. Stundom en ganska oregelbunden kontakt men vi tänker ofta på varandra. Genom sociala medier följs vi åt och ser hur livet ter sig för både oss och våra söner. Ibland krävs en mer grundlig genomgång av våra liv och då finns telefon att tillgå. Tack och lov att det finns möjlighet att höra varandras röster och inte enbart ett umgänge via Facebook som blivit den moderna människans sätt att upprätthålla vänskap. Eller ovänskap för den delen. Att radera bort en människa genom att avsluta vänskapen på Facebook anses av många vara det grövsta och mest sårande vi kan göra mot varandra.

Nu är vår son själv trebarnsfar med allt vad det innebär. Vi är farmor och farfar tillika mormor och morfar och veckan som kommer är vi det näst intill på heltid. Vår uppgift blir att köra barn till och från förskola och förskoleklass, steka pannkaka, utföra kvällsrutiner och följda med till ridskola. Några av veckans nätter ska även barnbarn övernatta hos oss för enkelhetens skull. En äventyrsresa ska också hinnas med. Veckan avslutas med några timmars ensamtid tillsammans med barnaskarans minsting. Förväntningarna är höga åt båda håll.

Vid närmare eftertanke behöver jag inte lägga så stora aspekter vid att följa vår konungs goda hälsoråd. Det räcker med att vara farmor och mormor för att känna mig vital. Det borde kungen lägga till på sin lista...