Summa sidvisningar

torsdag 20 april 2017

Gemytliga soldater och en direktörskram


Ömsom sol ömsom regn. Om det inte snöar. Snart är april till ända och då är det slut på aprilvädret enligt Bondepraktikan.
Igår såg jag dock årets första maskrosor. En föraning om den annalkande sommaren. Ett litet frö hade letat sig ner i stadens betong. Slagit rot och genom sin livskraft växt sig stark och frodig. Skymd av rappade väggar mäktar den ändå med att sträcka sina gula solar mot himlen. På ett sätt något av livets under.

Gårdagens händelser kastade sig vilt mellan diverse uppdrag. Och i virvelns mitt befann jag mig och lät mig forslas fram och tillbaka.
Något otippat hamnade jag av en ren slup hos Frälsningsarmén i grannkommunen. Dörren stod öppen och jag dristade mig till att kika in. Genast blev jag av två trevliga soldater fägnad med knäckesmörgåsar dekorerade med ost. Till efterrätt kakor och te. De liksom jag blev likna häpna över den oväntade entré jag gjorde. De lotsade mig runt i lokaliteterna men ställde inga frågor huruvida jag ämnade bli någon Frälsningssoldat eller ej. Mitt egentliga syfte var att fotografera soldathusets exteriör men öppna sinnen och öppna dörrar ger god gemenskap.
Välkommen åter, sa soldaterna och jag visste inte om jag skulle göra honnör eller ej men lovade att tänka över ett eventuellt återbesök. Kunde jag traktera ett instrument hade det avgjort saken. När jag övat in mig på ståbasen kanske jag ringer och spörjer om de är i behov av en basist.

Lite senare satt jag nedsjunken i en mjuk soffa på ett äldreboende. Där spelades det bingo. Olof etta, Bertil femma och Ivar trea. BINGO och en burk äppelmos stod på spelplanen. En kille på runt 90 år raggade på mig. Takterna sitter i, sa hans sambo och bjöd mig på en leverpastejsmörgås. Sedan talade vi om råmjölkens beskaffenhet och våndan i att tillreda en perfekt kalvdans. Det är inte så lätt som det verkar, den kan lätt bli pipig om man inte ser upp.

Styrelsemöte i avloppsföreningen innan det blev dags för lyrikafton i Norrköping. Vi läste egenhändigt hopsnickrade dikter och analyserade. Även blindtarmen, springmask och hårlöss avhandlades, Dock ej på skrift i obunden form, poetiska texter eller på rim. Det föll sig enkom så. Allt kan bearbetas under en lyrikafton.

Idag har jag medverkat i Skärblackas genom tiderna största händelse. Lilla Coop på Centrumplan hade invigningsfest och då måste naturligtvis den frilansande reportern finna spå plats. Kön ringlade sig lång utanför dörrarna. Det låg festivalstämning över torget. Kommunens näringslivsdirektör hitrest ända från Norrköping klippte banden och Coops vd var så exalterad att han gav mig en hård och innerlig kram. Jag kramade tillbaka för vem vet när Coops vd tänker kramas igen så det är väl bäst att passa på, var min spontana tanke.

Livet bjuder på många händelser, stundom något extraordinära, vare sig jag är ute på frilansande uppdrag eller är den helt vanliga Carina.