Summa sidvisningar

tisdag 28 mars 2017

Pytt på gamla matrester och en arg sörmlänning


Rödfärgen har anlänt och min uppgift har därmed tagits vid. En ganska fridfull sysselsättning då solen skiner och fåglarna håller konsert. Dessutom blir vårt utbygge väldigt stilfullt.
I ett anfall av våryra storstädade jag min bil under gårdagseftermiddagen. Det är alltid intressant att se vad som döljer sig under säten och i svåråtkomliga skrymslen. Det mesta jag fann var ätbart. Tveksamt om det fortfarande är gångbart som föda men det går nog att anrätta en liten pytt om modet finns. Bullrester kan med fördel blötas upp och karamellerna har antagligen inte mist sin sötma trots att de vid det här laget kan anses som antika.
Upphovet till dessa rester är våra barnbarn. Även om maken och jag till viss del bidragit till fynden.
Nu doftar hela bilen grönsåpa och det är en fröjd att sätta sig till vid ratten.

I vår bod har sedan länge de urväxta bilbarnstolarna stått och varit i vägen. De är ersatta med nya stolar vilka ska fungera som trygghet och säkerhet för småttingarna.
Jag lyfte ut de gamla bilbarnstolarna, tog ett foto och lade ut dem på Blocket. Nu har jag ingen större vana av försäljningsteknik men det hela föll i god jord. Efter en timma var de sålda och ska nu frakta runt andra barn på vägarna.

Dock uppstod ett dilemma. En man långväga ifrån ringde och sa att intresse fanns av att lätta på ekonomin för barnbarnets skull.  Han liksom vi kör barnbarn till och från olika aktiviteter, förskola, utflykter och barnvaktshämtningar.
Sexton mil var han beredd på att köra för att köpa just den här bilbarnstolen och han skulle komma idag runt lunch.
Lite begrepp har jag om turerna därför påtalade jag tydligt och klart att jag inte tänkte hålla stolen åt honom i den händelse att någon annan hugad spekulant dök upp.  Om detta var vi helt överens.
Strax därpå ringde en man som vi delar hemkommun med. Han var i akut behov av en stol och eftersom en redan var såld fanns endast en kvar att tillgå.
Nu stod jag inför ett svårt val. Skulle jag sälja stolen som enbart kostade 500 kronor till en småbarnsfamilj med det ekonomiska ansvaret som en småbarnsfamilj har. Eller sälja till en man som antagligen var så pass stadd i kassa att han var beredd på att köra sexton mil för att få en billig bilbarnstol av högklassig kvalité?
Jag ringde den långväga mannen för att få besked huruvida intresserad han egentligen var. Inget svar. Jag fattade då ett beslut, det fick bli småbarnsfamiljen som befann sig i ett akutläge.
För att inte förlora det lilla som fanns kvar av min heder skickade jag ett sms och meddelade att nu var stolen såld, han behövde inte längre fundera över åka den långa vägen hit.

Svaret lät inte vänta på sig och nu är jag osams med en för mig okänd sörmlänning. Det är ett hårt liv att vara försäljare, sanna mina ord!