Summa sidvisningar

torsdag 19 oktober 2017

Sveriges Chicago och Ebbas Hus


Första frostnatten lade ett gnistrande skimmer över våra gräsmattor. Frostnupna rosor och slokande höstaster. Som dock kvicknade till vart efter dagen tinades upp.

Jag känner mig vemodig och trött. Inte beroende på den för årstiden uppkomna frost utan den frost som samhället så frikostigt delar med sig av.
Våld och övergrepp, bränder och skadegörelse, konflikter och fiendskap, splittring och osämja. Önskningar om att varandras närstående förpassas till helvetet och kränkningar av okända. Listan kan göras hur lång som helst och det är tröttsamt. Jag vill att allt ska vara som vanligt, inget annat.

Halva Norrköping var under gårdagen avstängd. Nationella bombgruppen var på plats för att ta hand om en bil där något märkligt föremål med vidhängande sladdar upptäckts på bilens underrede.
När buset ändå var på gång tuttade de eld på en förskola. Vilket medför konsekvenser för förskolans elever och föräldrar men även för elever på andra förskolor och skolor som säkert känner en ängslan över att också de ska drabbas.

En nybakad kaka där bland annat pumpa, kardemumma, valnötter och smör ingår i smeten blir en tillfällig balsam för själen. Krånglig och tidskrävande att åstadkomma men ack så smakrik. Som omväxling till den fadda smaken sociala medier och nyhetsflödet i övrigt ger.

En resa är bokat. Även det ger en höjning av humörets temperatur. Stortvillingarnas storasyster, mamma och jag tänker bege oss till Malmö för att förlusta oss. Bo på hotell och äta hotellfrukost. Ge oss ut i stadens vimmel för att spendera tid med varandra men också på nyttiga onödigheter som korsar vår väg på gångbanorna.
Turning Torso och Pildammsparken. Möllevångstorget och Ebbas Hus. Malmö är (enligt Sydsvenskan)  Nordens farligaste stad men jag har också läst att den bjuder på en kombination av olika sevärdheter vilka vi tre generationer inom en snar framtid ämnar utforska.

Känner nu att frosten inombords sakta början smälta undan. Livshändelser kan inte göras ogjorda. Det går inte att backa bandet. Även om det finns en önskan att jag på något sätt ha kunnat påverka händelseförlopp, låtit ord vara osagda, i vissa fall visat ett större kurage eller tagit mig ur situationer innan de gjort skada. Inte heller kan jag ta ansvar för andras beslut och agerande. Därför låter jag frosten smälta och ge mig själv det utrymme jag behöver. Vila i det goda och ta en bit till av den nybakade kakan bestående av pumpa, kardemumma, valnötter och smör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar