Summa sidvisningar

torsdag 20 oktober 2016

Harmagedon och ventilationsrör från Göteborg


Fortfarande stretar några envisa rosor mot att kuvas av den allt mer framskridande hösten. Kampen kommer att bli förlorad,om inte nu i dagarna så då den första frosten nyper tag om kronbladen och tvingar blomman att släppa taget.

Inne har vi det varmt och gott där vi sitter i skrivarboden med ryggarna mot varandra. Jag har precis avslutat texten om Norrköpings nedlagda fängelse där Riksbyggen kämpar med Länsstyrelsen och detaljplaner om att få bygga nya toppmoderna lägenheter på fängelseområdet som ska anpassas för olika målgrupper.
Maken pysslar med siffror. Plus och minus, brutto och netto. För mig en enda obegriplig röra. Siffror är siffror men kan i min hjärna inte sammanfogas till ett väl anpassat resultat.

Det hördes röster utanför fönstret som mynnade ut i en försiktig knackning. Utanför stod två paranta damer som vänligt påpekade att vi valt ett fantastiskt läge att slå ner våra bopålar. Jag nickade och kunde inte annat än hålla med.
Ja vi bor fantastiskt i all anspråkslöshet.

Läser ni Bibeln? undrade en av damerna och log. Om inte så kanske vi kan få berätta lite mer. Så ni blir insatta i ordets viktiga betydelse.
Eller undslippa bli förintade i Harmagedon, tänkte jag och kvinnan som förde ordet påpekade att de kom från Jehovas vittnen. Det hade jag dess för innan räknat ut helt på egen hand.
Vi har en egen predikant i familjen, svarade jag och den glada kvinnan blev genast ännu gladare.
Dock inget Jehovas vittne utan en präst i Svenska kyrkan så vi klarar själva av vår dos från den heliga skriften, men tack ändå.
Det gläder mig, det gläder mig, log kvinnan som fick medhåll av det andra vittnet.
I dagens läge verkar alla vara ateister. Hon såg med allvarlig min in i mina ögon och jag hörde en liten tung suck.

Jag valde att inte närmare gå in på varken ateister eller gudstroende utan markerade vänligt att samtalet var över. Önskade dem lycka till med sitt missionerande och stängde dörren. Genom fönstret såg jag a kvinnorna dröja sig kvar en stund medan de blickade ut över Glans höstmörka vatten. Jag undrade vad de egentligen tänkte och kände där de stod så stilla i sina svarta kappor för att utföra enligt deras tro missionsbefallningen från Jesus.

I kvinnornas travande i vårt område misstänker jag starkt att deras möda ger ett skralt resultat. Tack men nej tack till bibelstudier i Jehovas vittnes lära.

För min del väntar jag på en ny utmaning gällande de Göteborgska ventilationssystemen som jag prackats på utan att be om det. En enda siffra fel i ett telefonnummer och jag har under två års tid fått påringningar av både modstulna som lättade hyresgäster som väntar på att äntligen få ventilationsrören rensade. Stena Fastigheter AB i Göteborg har sökt mig under dagen och jag misstänker att de vill förlänga kontraktet. Men jag kommer att svara precis som jag svarade den leende damen från Jehovas vittnen; tack men nej tack. Så till vida de inte ger mig ett erbjudande om kraftig ersättning för att jag haft vänligheten att svara på flerfaldiga telefonsamtal å deras räkning. Då säger jag Tack och tack, sätt in summan på mitt personkonto. Tack!