Summa sidvisningar

tisdag 18 oktober 2016

Sköna bönor och gallerförsedda fönster


Dagen har bjudit mig på sköna bönor och gallerförsedda fönster. Det ena lika intressant som det andra. Enda smolken i sötmans bägare är min onda rygg. Ett övergående problem men ack så påfrestande. Värktabletter och makens hjälpsamhet med massage verkar inte bita på smärtan, snart får jag kalla in ett tyngre artilleri för att råda bot på ömmande kotor.

De sköna bönorna fann jag i Kvarsebo kafferosteri. Jag förundras över människors påhittighet och förmåga att idka näringsverksamhet. Vem i alla sina dagar kommer på den idén att starta ett kafferosteri långt ut på vischan? Jo den som är en hängiven kaffeälskare tillika baristautbildad i Peru.

Att hälla gröna kaffebönor i en kafferost giesen och sedan med exakthet få fram lagom bruna och väldoftande bönor är en hel vetenskap i mina betraktande ögon. Det krävs ett gott handlag, god syn och en fungerande näsa. Allt hör ihop med kafferosten om resultatet ska bli prima.

Jag blev bjuden på kaffe ur tre vackra gammaldags kaffekoppar. Bönor från en och samma burk men ett kaffe bryggt på tre olika sätt. Förväntningarna var höga. Skulle jag känna skillnad på aromen. Det gjorde jag inte. Tyvärr. Jag har aldrig tyckt om kaffe. Hur det än kokas eller bryggs. Jag föredrar latte där kaffesmaken döljs med hjälp av sötma och skummad mjölk.
För artighetens skull läppjade jag lite ur varje kopp, men kunde inte till kafferostarnas förvåning finna smaken god.
Trots min brist på kaffetörst beundrar jag det unga parets initiativförmåga och vågade satsning. Jag önskar dem all lycka till med sitt lilla företag. Tre påsar kaffe fick följa med mig hem. Den ena innehållande omalda bönor gav jag till maken, de andra två ska vår son med sambo samt vår svärson få. Vår dotter är av samma åsikt som jag, kaffe smakar enkom illa så han kommer att få ha sin kaffepåse helt för sig själv.

Andra som har försökt sig på en helt annan form av att införskaffa sig ekonomiska medel är de som på olagligt sätt roffar åt sig det som inte är deras. För ett sådant tilltag hamnar skurkarna bakom lås och bom. Eller de som försöker ta livet av någon eller rent utav lyckas med sitt uppsåt, dessa får också skaka galler. Det tänkte jag på när jag vandrade uppför de stenbelagda trapporna i Norrköpings fängelse som nu är nedlagt och väntar på en annan framtid än att hysa brottslingar. Bara Länsstyrelsen ger sitt utlåtande om det kulturskyddade säkerhetsfängelset från 1700-talet kan arbetet sätta fart med att bygga bostäder innanför murarna. Ett drömprojekt anser alla involverade i byggnationen.

En lång dag har snart gjort sitt. I morgon väntar en ny dag med nya utmaningar eller fylld av inget speciellt. Det enda säkra jag vet i nuläget är att stortvillingflickan och jag ska ut på en resa till Linköping under förmiddagen. Min högsta önskan är dock att ryggen under nattens vilotimmar hittar tillbaka till sitt vanliga tillstånd samt att flickebarnet och jag hittar ett bra ställe där det serveras bakelser, saft och rykande varm latte med mycket skummad mjölk innan det blir retur till Skärblacka.