Summa sidvisningar

onsdag 28 september 2016

Intressanta män som luktar diesel och ett överflöd av parfym


Under gårdagens färd till grannkommunen blev jag sittande i bilkö under cirka tjugo minuter och kom således trettio minuter för sent till avtalad tid. Orsaken var beläggningsarbete och jag kan utan överdrift påstå att bilkön sträckte sig ett par mil bakom mig.
Jag hamnade bakom en långtradare. Den som körde lastbilen med efterhängande släp var Owe. Inte för att jag känner Owe men av den påklistrade dekalen att döma satt Owe vid ratten. Eller i alla fall någon av Owes chaufförer.
Under Owes dekal fanns ytterligare ett budskap till medtrafikanterna. Lite naggad och sliten efter skiftande väglag och temperaturer. Några av bokstäverna var borta men jag kunde ändå tyda texten:
"Intressanta män luktar diesel". Det är i alla fall Owes åsikt med vilken jag delar med honom. Även min make har stundom luktat diesel och jag har funnit honom mycket intressant i alla avseenden. Därav ett långt äktenskap även om det var ganska länge sedan han omgav sig med dieselångor så just den doften torde ha smärre betydelse för ett långt förhållande. Det måste trots allt finnas något mer bakom diesellukt och skitiga arbetsoveraller.
Jag hoppas för Owes skull att människor finner honom intressant utan att han för den skull måste gå omkring och lukta diesel.

Utan tvekan påverkas vi av dofter. Vi fylls av glädje, längtan, sorg och nostalgi när vi möter en doft vi känner igen.
När jag under helgen var ute i skogen och åt köttsoppa tillsammans med Södra skogsägarna stod jag bredvid en man som doftade skogsarbetare. Vinden som för med sig doften av skog, multnande blad, jord, kåda och mossa. Fäst dofterna vid hans arbetskläder och jag sköljdes över av minnen när vi själva ägde skog och maken kom hem och förde med sig doften av skog efter dagas arbete med avverkning.

Jag kan fortfarande minnas hur det doftade när jag stod med nyckel till friheten i min hand. Klickljudet när låset gick upp till dörren och jag steg in i en hall med gulblommiga tapeter. Rengöringsmedel och doften som dröjt sig kvar av någon annan människa som bott där före mig. Just den doften har etsats sig fast, lagrats och sparats i hjärnans luktsinne. Jag kan frammana doften när jag vill.

Doften av våra barn som direkt efter födelseögonblicket lyfts upp och lagts till mitt bröst. När barnen var bebisar och jag luktade dem under fötterna, precis under de små tårna. Den mjuka doften av bebis när jag stack ner huvudet i barnvagnen för att lyfta upp ett nyvaket barn. Dofter som för alltid dröjer sig kvar. I all evighet.

Under gårdagskvällens jobb spred sig andra dofter i salen som bestod av uteslutande kvinnor. Parfym, hårspray och hudkrämer blandade sig med doften av nybryggt kaffe och äppelkaka. Vid mitt bord satt en kvinna som doftade så starkt av parfym att jag kände doften i munnen. Jag klarade inte av det utan ursäktade mig med att jag var tvungen att resa på mig för att kunna ta bra bilder. Hon nickade och log. Undrade om hon kunde få ta min servett för hon hade spillt kaffe på bordet.
Gör du det, svarade jag och undrade i mitt inre om jag funnit det intressant om hon luktat diesel istället för stark parfym. Jag tror nästan det eftersom jag då blivit mycket förvånad. Fått igång en omfattande hjärnverksamhet med funderingar över varför hon gått på en tillställning och luktat diesel.
Om hon kanske hört ihop med Owe på något sätt...