Summa sidvisningar

måndag 26 september 2016

Torskrom på burk och persiljeströdd klimp


Tårta, paket och födelsedag. Stortvillingarna fem år och deras lillebror ett år. En dags mellanrum. Den lille ville ha en egen dag och lät sig inte vänta in sina syskons dag. Jubilarerna och deras kusiner vid ett och samma bord. Jag tjuvlyssnade till deras prat. Barns funderingar om både smått och stort. De fick fritt välja på de båda tårtorna. Samtliga valde den rosa.

Stortvillingarnas födelse blev dramatisk. Många veckor för tidigt och när jag först fick stifta bekantskap med dem kände jag mig vilsen och rädd. Uppkopplade till slangar och maskiner. Små och till synes ömtåliga. Ynkliga bräckliga människokroppar som ännu inte var färdiga för livet. Liggandes tätt intill sin pappas nakna hud. Omslutna av kärlek och varma filtar.
Nu är de fem år men livets skörhet finns ännu kvar omkring dem som en hinna jag vill spräcka. Låta den krackelera och falla till marken med ett sprött klirr.

Deras lillebror var däremot stor och frodig när han kikade fram ur moderns sköte. Barnets far gav mig saxen och lät mig klippa navelsträngen. Om detta ska jag alltid påminna gossen. Vem det var som navlade av mot ett eget och när tiden är mogen ett självständigt liv.

Helgen har gått i barnbarnens tecken. Småtvillingarna och deras storasyster. Stortvillingarna och deras lillebror. En rik gåva att förvalta mycket väl. Inte slita och dra sönder och förskona dem från vuxenvärldens virrvarr där barn stundom anses vara personliga ägodelar.

Jag har även hunnit med att äta köttsoppa tillsammans med Södra skogsägarna. Ute i det vilda. Köttsoppa så välkryddad att jag ideligen fick dra tillbaka snoret i näsan för att undvika att få soppan utspädd.
Jag efterlyste klimpen. En dam som uppnått pensionsåldern med råge bad mig om receptet. Klimp hade hon inte ätit sedan barnsben då hennes egen mor kokade det uråldriga soppbehöret. Kände en stolthet över att besitta kunskap i att koka klimp till någon som befunnit sig i klimpens era.

Vem äter köttsoppa med klimp idag? Eller husmanskost över lag? Det som var modern då är omodernt idag i det kulinariska hypermoderna köket. Leverstuvning med gröna ärtor, mycket lök och gräddig sås samsas med stuvad potatis, isterband, rotmos och fläsklägg på  listan av utgången mat. Och vart tog egentligen torskrom på burk vägen? Den som öppnades med konservöppnare i båda ändar och sedan trycktes ut på skärbrädet för att med perfektion skivas upp och stekas lätt i smör.
Torskrom på burk, en gång det svenska samhällets snabbmat. Nu är det fast food i kartong från någon snabbmatskedja som gäller för stressade medborgare. Spar tid men inte pengar i längden.

I klimp föredrar jag bittermandel istället för persilja. Men det finns inget förbud om att klippa lite persilja över den stelnade klimpen vid servering om någon önskar få till det lite extra trevligt.