Summa sidvisningar

fredag 16 september 2016

Ryssar i Glan och Albins dåliga hälsa


Nu har de kyliga mornarna gjort sin entré. Den tidiga morgonluften är krispig och jag upplever den som behaglig. Min lagom tjocka stickade tröjan har tagits fram ur lådan. Behövs i början av dagens första timmar, för att sedan åka av när solen värmt upp luften.
De senaste dagarna har det varit en livlig trafik i luftrummet ovanför vårt hus. Helikoptrar har svept förbi, kamouflagemålade. Kanske är vårt försvar ute och kikar om ryssen hittat på ett sätt att ta sig förbi Gotland. Inga ryssar finns dock i Glan för något periskop har inte jag sett till. Bara fiskare Axelsson fiskebåt.
Denna fredag har nog Försvarsmaktens helikoptrar tagit helg och istället skickat ut sina jetplan. Små svarta snabbt försvinnande prickar på himlavalvet som efterlämnar ett vitt streck med iskristaller som bildats av flygplanens utsläpp av vattenånga. Min stilla undran är om general Micael Bydén själv sitter vid spakarna och tittar ner på vår enkla boning när han ovanifrån har vägarna förbi. Eller flygvapenchefen generalmajor Mats Helgesson. Det måste vara höjden av lycka att köra en luftfarkost. Att behärska den avancerade radartekniken, spakar, knappar och instrument på manöverpanelen. Inget får gå fel.

För min egen del kan det bli nog så komplicerat att ringa ett helt vanligt telefonsamtal. Vilket jag under dagen fick erfara. Tre gånger knappade jag in vad jag antog vara det rätta telefonnumret och tre gånger kom jag fel. Jag uppgav mitt namn och mitt ärende. Att jag ville närvara på en konstinstallation och göra en intervju med både konstnären och den ansvariga för installationen. När jag sista gången hamnade hos en vänlig men ytterst förvirrad dam på ett statligt verk var det nära att jag gav upp. Det hela blev till sist mycket pinsamt.

Maken fick för något år sedan ett flertal uppringningar från en förskola i Örebro. Glatt meddelande den som ringde att maken nu äntligen fått förskoleplats varpå maken tackade så mycket och lade på.
Efter en tid ringde åter igen den placeringsansvariga upp maken och frågade om intresset av förskoleplatsen kvarstod. Nej, maken gav platsen till någon annan med hänvisning till att han ansåg sträckan mellan Örebro och Skärblacka var besvärande lång. Maken avskrevs från listan och kvinnan i fråga hörde aldrig mer av sig. Möjligtvis surnade hon till efter allt besvär hon lagt ner på att skapa en förskoleplats. Vilket jag kan förstå.

Numera har förskoleplaceringsansvariga ersatts av någon som skickar sms till min make med upplysningar om Albins hälsotillstånd. Vad vi kan se av textmeddelandet så är Albin behäftad med en rad åkommor så egentligen borde väl sjukvården kontaktas i första hand. Trist är det i vilket fall som helst för på grund av Albin blir ofta olika tillställningar avbokade.

Min bloggkollega Tommy beskrev igår i sin blogg att föregångaren till hans telefonnummer är en medlem av SSU, därmed får även Tommy en rad meddelande som inte berör honom. Hans förklaring är att ju större efterfrågan på de mobila abonnemangen är desto mindre nummerkombinationer finns det att tillgå.

Snart dalar solen över skogsranden vid Glan. Luftrummet är för tillfället tyst och stilla och jag har avslutat mina för dagen viktiga telefonsamtal. Mobiltelefonen kommer endast att användas för att lyssna till Storytel om inte någon ringer upp mig vill säga. Då hoppas jag att ingen har ringt fel. Eller att det är en enträgen försäljare som gör ett tappert försöka att kränga på mig något jag inte vill ha.
Det är då som den finurliga inställningen Blockera uppringaren kan användas. Vilket jag också gjort vid ett antal tillfällen. Avancerad teknik på hög nivå...