Summa sidvisningar

måndag 15 augusti 2016

Sura bär och söta älgskitar


Känslan när jag ska ut på jobb och jag i sista stund upptäcker att objektivet på min kamera inte fungerar som det ska är obeskrivlig. Ja rent ut sagt, jag försätts i ett traumatiskt tillstånd.
För att fånga mina objekt har jag således fått stå på mycket långt håll och nyttja zoomobjektivet vilket jag inte finner fullt tillfredsställande.
Men säg den olycka som inte bär något bra med sig i sitt sköte. Nu stoltserar jag med ett nytt och supermodernt objektivt med vilket jag förväntar av mig själv att bli tilldelad guldmedalj för mina bilder.
Av bara farten bjöd jag maken på ett restaurangbesök när vi ändå var inne i staden med spenderbyxorna på.

Snart sprakar naturen av glödande färger. Redan nu dignar rönnens grenar av vackra bär. Vad är väl njutningsfullare än att ge sig ut och fotografera hösten. Skulle vara vårens fägring som spräcker känslan av den fotografiska höstliga tillfredsställelsen. Våren låter vänta på sig, först ska vi avverka hösten och vintern. Var tid har sin charm om vi så måste huttrande vanka omkring i vinterkylan innan våra frusna kroppar återfår värmen genom vårsolen.

Av rönnbären tänker jag inte göra något ät- eller drickbart. En gång och aldrig mer. Jag håller mig till säkra kort och väl beprövade recept på sådant jag har tidigare goda erfarenheter av. Nu är dock allt skördat, syltat och saftat. Björnbären låter vänta på sig men från björnbärsbusken plockar vi och stoppar direkt i munnen vart efter bären mognat.

På tal om att stoppa i munnen har jag idag fått en gåva av dottern. Älgskitar i påse. Tant Marits naturgodis. Låter värre än vad det är för smaken är det då rakt inget fel på. Socker, mandel och kakaosmör som formats till älgbajs. Smälter njutbart i munnen.
Som om det inte vore nog av överdådiga gåvor så förärade sonen mig en vacker frökapsel med instruktioner om att låta torka fröna för att sedan plantera ut dem i februari. Låter vanskligt, dessutom finns en överhängande risk att vid den tiden ligger våra rabatter under ett tjockt täcke med snö. Men eftersom det är han som är utbildad i trädgårdskunskap med vidhängande skötsel tar jag fasta på hans ord och gör som jag blivit tillsagd.

Idag har det varit en sådan där extra trevlig dag på alla sätt och vis. Inte minst för att maken följde med mig ut på Vikbolandet och var mitt sällskap då jag frilansade. Med honom vid min sida blir livet en ständig fest även om dagen inte är märkvärdig utan ter sig helt ordinärt i den vardagliga lunken.