Summa sidvisningar

torsdag 7 april 2016

En slängpuss genom fönstret och en vårhälsning från Lund


Sjön ligger askgrå utanför fönstret. Dimman på andra sidan viken är som en slöja och värmeelementet i skrivarboden släpper ifrån sig sköna värmestrålar.
Jag sitter insvept i långkofta och fötterna pryds av hemstickade raggsockor. Längtan efter värme och sol är outhärdlig.
Regnet smattrar på plåttaket, stora droppar studsar på trätrappan och det skvätter upp mot husväggen.

Gårdagen bjöd på likartat väder. Blåste gjorde det så pass att mina pengar försvann i vinddraget. I gengäld släpade jag med mig hem flera kassar fyllda med onödiga nödvändigheter efter en shoppingtur till Linköping.
Mamma bjöd på mat och fika. Hon tyckte det var en mycket trevlig dag. Trots föregående läkarbesök som resulterade i en för henne jobbig framförhållning. Mina darrande nerver tycks aldrig vilja stilla sig.

Denna vecka har haft ett högt tempo. Ännu finns dagar kvar. Fyllda till bredden. Kanske vi borde resa bort ett litet tag. Till Gardasjön. Sitta vid strandpromenaden och äta glass. Vänta in den svenska sommaren i ett soldränkt Italien.

Ledarhunden svarar inte på tilltal. Han ligger hoprullad vid mina frusna fötter, njuter av att få ha en fridag. Lyfter då och då lojt på ögonlocken och ser mig rakt in i ögonen. Suckar av välbehag och låter åter ögonen slutas.
När jag lämnar tillbaka honom ikväll ersätts han av en småtvillingflicka. Vi ska poppa popcorn innan vi lägger oss i samma säng för att somna för natten. Mormor och morfar med barnet i mitten. Trångt men trevligt.

Stortvillingpojken vinkade till mig genom dagisfönstrets glasruta efter morgonens överlämnande till personalens omsorg. Satte handen till munnen och avfyrade en slängpuss. Jag hann inte besvara den innan han var försvunnen. Hans syster är på sjukhuset. Ska få botox insprutad i sina stela ben. Tidig morgon som blir en lång dag. Det är tufft att vara liten.

Maken har haft två förluster denna hektiska vecka. Tappat sin mobiltelefon samt tappat den tand som tandläkaren för någon månad sedan till synes omsorgsfullt ersatt mot den sönderbitna permanenta som funnits där sedan mjölktanden försvann. Själv tappar jag mycket hellre min telefon än min tand. Visserligen smärtsamt kostsamt båda delarna. Skillnaden är endast att för mig är ett tandläkarbesök mer känslomässigt kostsamt än den höga ekonomiska kostnad ett tandläkarbesök medför.

Ännu en vårhälsning från Lund. Blommande magnolia på Bangatan. Bildbevis är hitskickat. Jag sneglar mot vår egen magnolia. Hårda knoppar som vittnar om att det finns något fint innanför skalet.
Det finns hopp om förändring. Ty bakom varje hård fasad finns något mjukt. Så måste det vara, vill inte tro annat.