Summa sidvisningar

måndag 4 april 2016

Friluftsliv och Kulturhusets bamba


Det fuskas och bluffas. Nya rapporter haglar in, inget gör mig längre förvånad. Mycket vill ha mer och vi anständiga betalar vår skatt som vi alltid har gjort.

Mest längtar jag efter värmen. Efter att vi ska ta fram våra cyklar. Packa cykelkorgarna fulla med mat och breda ut filten vid någon trevlig plats där vi kan avnjuta den medhavda förtäringen.
Tids nog är det dags. Gäller att hålla sig till tåls. Äventyren ligger inte allt för avlägset.

Ett annat nytt spännande projekt kommer att ske inom en snar framtid. Jag väntar ivrigt tillsammans med maken. Vi kommer att få uppleva något vi aldrig tidigare upplevt. Frågan är om det kommer att slå väl ut eller inte. Återstår att se. Vi håller det dock hemligt för alla. Ingen idé att någon frågar, vi kommer icke att svara.

Under förmiddagen har jag varit med mamma till vårt anskrämliga polishus i Norrköping. Måste vara kommunens fulaste byggnad.
Där inne regerar konungens kumpaner, sa mamma men jag frågade inte vad som låg till grund för det påståendet.
Ny identitetshandling stod på agendan. Polishuset har införskaffat sig en volontär som i gul väst visade oss plats på träbänken. Han såg vänligt auktoritär ut och vi vågade inte annat än åtlyda uppmaningen.
Mamma blev förskräckt över det nytagna fotografiet. Jag tröstade och kvinnan bakom fotograferandet hjälpte till med att säga att alla ser konstiga ut på identitetshandlingar. Med det lät mamma sig nöjas och vi fortsatte färden med att festa loss på bakelser innan stortvillingarna hämtades på dagis.

Ett besök hos grannkommunen var min andra punkt på dagens åtaganden. En kommunal spaningen efter våraktiviteter. Kulturhuset kryllade av ungdomar som åt grillad kyckling med fingrarna. Skolmaten var äcklig förkunnade de och valde att köpa egen förning och använda Kulturhusets foajé som bamba.

Hälsokostaffären ville pracka på mig d-vitamin i kapsel och en undergörande kräm för min torra, trötta och vinterglåmiga hud samt något sorts grönt gräs för att av den göra mig en uppiggande smoothie. Jag tackade vänligt nej och undrade i mitt stilla sinne varför jag egentligen gått dit och begav mig därför raskt till kommunhuset där jag blev upplyst om att kommunen nu tänker sänka hastigheterna på många av kommunens vägar. Det gäller att vara rädd om kommuninnevånarna samt tillresta besökare.

Dagen är snart till ända. Liv och rörelse mest hela tiden. Mitt frilansarbete är avklarat och inskickat till redaktionen. Måndagar är bra dagar, de öppnar alltid upp för något nytt. Dessutom har jag skrivit de första texterna på min nya dator. Det kändes bra men ovant.