Summa sidvisningar

söndag 27 mars 2016

Blommor i håret och Guds alla skyddsänglar


Så sitter jag då här igen. Framför datorn. Bäst att passa på, den gamla trotjänaren har gjort sitt. I vild panik har jag säkerhetskopierat. Bilder, texter och tidningsjobb. Den här sista tiden behandlar jag datorn varligt så den ska orka med fram till dagen då den nya anländer. Mågen som är dataexpert har lotsat mig fram till vilken sorts dator jag ska köpa, ett enda knapptryck på tangentbordet och den nya datorn är min. Återstår en enda liten detalj vilket är betalningen.

Nu har både min trötta dator och jag vilat från varandra i dagarna två. En välbehövlig vila, jag har inte följt händelseutvecklingen via nätat men efter vad jag förstår har det hänt både det ena och det andra. Får skrolla mig igenom flödet vad det lider. Eller inte. Kan kännas skönt att avstå från allt, inte varken se, höra eller veta. Balsam för själen.

Vi har, precis som de flesta som lever under ordnade förhållanden, ätit oss igenom helgen. Mat i långa banor som passar in i helgfirandet. Plus den obligatoriska citronpajen som jag bakat till varje påskafton sedan den första påsken maken och jag firade tillsammans. Kan därmed utan överdrift påstå att det är ett väl beprövat recept.

Om långfredagen var besvärlig då jag försattes i ett lågt tillstånd vändes påskafton en glädjedag. Tyvärr drabbades en småtvillingflicka av akut men snabbt övergående sjukdomstillstånd varpå familjen valde att stanna hemma för att inte riskera att smitta ner oss andra. Det blev en smolk i påskens glädjebägare men vi körde dit kalasmat så de blev inte utan mammas hemrullade köttbullar, egenhändigt gjord senapssill och allt gott annat från det dukade bordet.
Stortvillingarna och deras lillebror mådde dock prima plus att min mamma glädjestrålande kunde sälla sig till skaran gjorde ändå dagen till en fest.

Festligheterna fortsatte idag på uppståndelsedagen. Påskfestmässa i kyrkan där en småtvillingflicka och hennes storasyster  gick med i processionen. Iförda finklänningar och hårband med stora blommor skrudade de altargången fram med sin mamma tryggt bakomvarande.
Påskmat i församlingshemmet efter avklarad mässa innan hemfärden. Mamman stannade kvar i kyrkan. Hon skulle döpa ett litet barn så flickorna fick åka med oss.

Det kunde ha blivit den sista färden för oss alla. På en smal väg med skarpa kurvor mötte vi en lastbil i hög fart vars vettvilling till förare låg på vår sida av vägbanan. Att se genom kurvor är en omöjlighet därför blev chocken stor när lastbilen dök upp och vi trodde att vår sista stund var kommen. Inte vet jag om Gud skickar extra många skyddsänglar som omringar och bevakar prästens barn och föräldrar eller om jag och lastbilsföraren var så pass skickliga chaufförer att vi med nöd och näppe undkom en kraftig sammanstötning som antagligen lett till dödlig utgång. I backspegeln såg jag ur lastbilen vinglade och nära nog hamnade ute i terrängen innan han lyckades styra upp det tunga fordonet på rätt köl. Hans körkort med förarbevis skulle med omedelbar verkan dras in, det är i alla fall min bestämda åsikt.
Hem kom vi dock i levande och oskadat skick vilket jag får tacka extra mycket för i min aftonbön.

I morgon är en ny dag. Då har dottern klätt av sig sin prästerliga skrud och vi ska åka in till Norrköping och bli podcastare. En ny erfarenhet för mig som jag ser fram emot med stor optimism och spänning.