Summa sidvisningar

tisdag 22 mars 2016

Kravlösa bilder och sneda bokstäver


Jag letade efter en barnbok. Den ska handla om en krokodil och i boken har min mamma prydligt textat mitt namn. Även om jag inte hittade boken vet jag att mitt namn är inpräntat med kulspetspenna på insidan av den hårda pärmen. Mamma var alltid noga med att märka upp mina böcker. Mitt namn och vilket datum och år boken köptes eller när och av vem jag fick den i gåva. Något jag är tacksam över idag även om jag en gång i tiden ansåg det som en helt onödig procedur.

Lådan, som egentligen är en gammal amerikakoffert som jag i den yngre tonårstiden tiggde till mig av en familj som enkom ansåg den som skrymmande, står ute i ett av våra förråd fullmatad med mina gamla böcker men även med våra barns egenhändiga alster.
Där blev jag sittande. Bläddrade i pärmar och log åt teckningar som till en början föreställer enfotingar för att med årens lopp utvecklas till bilder av djur, människor och blommor. Jultomtar, prinsessor, födelsedagskalas, bil-och båtturer.
Spretiga namnteckningar där vissa av bokstäverna står bak-och fram. Kärleksförklaringar till mamma och pappa. Barns liv i bilder och spretiga bokstäver.

Nu har det börjat om. Högen av teckningar växer vilka vissa har de spretiga bokstäverna. Barnbarnen ritar och skriver. Vi lirkar med frågorna. Det gäller att hitta rätt, förstå vad bilderna föreställer och vad de förmedlar.  Ibland är det inte så noga. Bilden överlämnas i all hast, det viktigaste är att vi tar emot. Kravlöst utan en djupare granskning av konstnärligt kunnande.

De barnsliga teckningarna vittnar om glädjen i att skapa. Det är början på det som komma skall. När allt plötsligt ställs på sin spets. När det inte längre duger med lutande bokstäver och sneda bilder. Det ska presteras, bedömas och i slutänden ge resultat. Plågsamt påtagligt för så många. Grundskola, gymnasieskola, universitet och högskola. Evighetslånga studier som ger evighetslånga studieskulder.

Locket till amerikakofferten är stängd. Jag hittade inte min bok om krokodilen. Jag får fråga mamma och den finns hos henne. Mamma som levt ett långt liv där studier dominerat. Det finns inte längre några studieskulder kvar att betala av.  Nu står hon inför nya utmaningar på ålderns höst. För mig verkar det skrämmande, hon behåller lugnet.
Det var svårt att förstå läkaren som kom från ett annat land. Vi förstod dock tillräckligt. Mamma bjöd mig på räksmörgås. Sittande i sjukhusets restaurang talade vi om barnen. Våra barn och våra barnbarn. De som är hennes barnbarn och hennes barnbarnsbarn. Det är tack vare barnen hon vill fortsätta, vill vara med ett tag till. Det var vad hon sa, min mamma.

På påskafton kommer alla hit till oss. Stortvillingarna och deras lillebror, småtvillingarna och deras storasyster. De som ritar sneda teckningar och skriver spretiga bokstäver.  Jag ska köpa en pärm där teckningarna sätts in. Den ska få heta Den nya generationens pärm.

Om framtiden vet vi inget.