Summa sidvisningar

onsdag 30 december 2015

Borttappade pengar och en konstlad vänförfrågning


På den tiden då min make inte var min make utan endast min fästman och jag kom resande till honom för att vi tillsammans skulle spendera helgen var det brukligt att den sista dagen i varje månad traskade jag upp till lönekontoret för att få den åtråvärda blanketten där mina hårt intjänade pengar fanns.
Sedan var det bara att bege sig till posten och pengarna låg i min hand. Inte undra på att jag känner mig gammal när jag tänker tillbaka på dåtidens löneutbetalningsytem. Innan jag reste till min fästman kvitterade jag ut min lön, lade plånboken i min väska och kände mig rik både på kontanter och kärlek.
När det ömma avskedets stund var inne och jag skulle fara tillbaka till min lägenhet och arbete hittade jag inte min plånbok. Var och en som tappat bort sina pengar vet hur det kramar åt runt hjärtat och känslan fortplantar sig ner till magen. Penningalös men inte kärlekslös fick jag med dystert sinne åka hem. Vad jag minns fick jag till veckans uppehälle av min fästman men de pengarna var inte mina på riktigt.

Så småningom kom min plånbok tillrätta. Den dag då vi beslutade oss för att slå samman vårt bohag med tillhörande ekonomi och planen att bli man och hustru tagit form för att innan det året var slut bli verklighet. Plånboken låg i en garderob där den obemärkt ramlat ur min väska och hamnat lite i skymundan.

Igår när jag skulle hämta vår dotter och hennes flickor låg det något svart bylte mitt på Sågvägen. Framförvarande bilar svängde undan och även jag saktade ner för att granska farthindret. Det visade sig vara en svart väska varpå jag stannade och plockade upp den. Den var välfylld och tillstängd med ett blixtlås.
Jag funderade en stund vad jag skulle göra med väskan och beslutade mig för att ta den med mig. Men först undersökte jag om det fanns några kontaktuppgifter i den så jag lättvindigt kunde återbörda väskan till dess rättmätiga ägare.  Det kändes en aning förbjudet att rota i andras tillhörigheter men jag gjorde det endast i upplysande syfte. Väskan innehöll barnkläder, blöjor, våtservetter, en napp och en barnplånbok där Pippi Långstrump glatt log mot mig. Inget annat som kunde vara mig behjälpligt i mitt sökande.

Facebook är ett socialt media där vi visar upp våra allra bästa sidor. Ibland känns det som om Facebook inte är på riktigt. En konstlad verklighet hämtad direkt ur sagor med lyckliga slut. Men det finns även bra grupper som oftast är slutna och där vi måste ansöka om tillstånd att bli insläppta. En sådan grupp är Skärblackas Vakter där jag efter granskning fått tillåtelse att vara med. Vi varnar varandra för mystiska människor i bilar med utländska registreringsskyltar, bortsprungna hundar, överkörda katter och förfasar oss över de Epaburna ungdomarna samt vilka trottoarer som vintertid är lämpligast att promenera på.
Där lade jag in en blänkare om att jag hittat en väska som återfås efter beskrivning av innehåll. Svaren lät inte vänta på sig och på kvällskvisten stod en trebarnsmamma på vår yttertrappa med tacksamhetens leende över hela sitt söta ansikte.

Facebook är Facebook men ibland är det en riktigt bra social tråd där vänner i verkliga livet och vänner på konstlad väg kan vara varandra behjälpliga. Moderna tider är ej att förakta.