Summa sidvisningar

onsdag 23 december 2015

Bullerbyn och sur julgröt



God jul och Gott nytt år! Högen av julkort har växt till sig under veckan. Jag gillar skarpt att få julkort. Men jag gillar även att skicka julkort. Jag gör dem själv med hjälp av min kamera och börjar redan under den tidiga hösten att fundera hur årets julkort ska ta form. Det händer att slumpen får avgöra, utan att jag behöver göra några arrangemang.

När barnen var små fick de snällt ställa upp sig i olika poser för att dagarna innan jul hamna i vår släkt och våra vänners brevlådor. Med när delar av barnaskaran kom i övre tonåren och sedermera flyttade hemifrån fick jag hitta på något annat utan barnens inblandning. Kanske i tacksamhet av mottagaren för det är sällan någon annan än barnens upphov som älskar att se sina barn på kort. Även om de är påklädda i tomteluvor.

Julen är en högtid då vi ska umgås, mysa och tindra ikapp med Betlehems ledstjärna. Men det är även en helg fylld av konflikter för många. Att vara snäll ett helt år för att behaga varandra, men speciellt tomten, ligger utanför mänsklighetens gränser och förmåga. När så julen närmar sig brister alla fördämningar när den krassa vetskapen om att tiden för att dela bord och äta av skinkan och julgröten med någon där relationen är frostig och ansträng snart är inne.

Vi pratade om det där maken och jag under förmiddagen. Att julen både är glädjens och konfliktens tid. Det egentliga budskapet som julen förkunnar många gånger faller i mänsklig glömska. När mina svärföräldrar levde och vi firade jul tillsammans med dem brukade svärfar alltid läsa julevangeliet när julafton led mor sitt slut. Det är valfritt att tro eller inte tro på budskapet men för min del blev det alltid en fin avslutning där det materiella för en stund fick en undanskymd roll.
Det blev några minuter av eftertanke som inte för den skull behövde mynna ut i några religiösa funderingar.

I morgon är det julafton. Vi inleder dagen med att samla ihop oss allihopa och åka till kyrkan på julbön. Levande julkrubba med levande djur och Jesusbarnet kommer att vara ett gossebarn som vår dotter för några veckor sedan döpte och som hans föräldrar lånar ut till detta hedervärda uppdrag.

Jag är så innerligt tacksam över att få fira jul bland de som verkligen vill fira jul tillsammans med mig. Inga krav ställs och jag får vara precis den jag är. Där inga konflikter finns med som en skavande längtan att dagen ska vara överstökad. Även om vi inte bor i idyllen Bullerbyn så har mina jular alltid varit trivsamma och jag hoppas på att de kommande jularna så ska få vara. Vad framtiden har att erbjuda vet vi så lite om nu när hela världen skakar under våra fötter. Katastrofer kan även ske i den närmaste kretsen. Nästa jul kan se annorlunda ut än den vi står inför idag.

God och en fridsam jul önskar jag alla, både till er som följer mina tankar och funderingar och till er som inte läser en enda rad av det jag skriver.

För alla de människor som inte har något hem, som befinner sig på flykt och som inte känner sig önskvärda i vårt land skänker jag en tanke och önskan om att när vi kliver in i ett nytt år ska situationen för dessa bli annorlunda.