Summa sidvisningar

söndag 13 december 2015

Saffranstorp och en julsaga


Isblommor på fönstret till snickarboden i morse. Än finns det hopp om en äkta genuint vädermässig julstämning. Snö som gnistrar och röda domherrar vid fågelbordet. Som på ett julkort i gammal stil.

När julgranen åker ut bör snön försvinna, enligt min åsikt. Då är allt överstökat och lite av julmaten rundare om livet ser vi framåt mot våren. Men först inträder semlornas tid. Inte utan att jag längtar efter bullen fylld med mandelmassa och tjockvispad grädde.
En sak i taget, Carina, en sak i taget.

Det bakas kakor och rullas köttbullar. Det är högtryck nu har jag sett på sociala medier. Ingen hejd på hushållsgöromålen om vi ska tro på varandra.
I vår frys ligger endast en enda påse lussekatter kvar. I min präktighet bakade jag 225 katter med äkta saffran i degen. Av dessa finns sålunda en enda påse kvar. Ska räcka till jul är det tänkt.

I Skånska Staffanstorp odlas det saffran. Staffanstorp har blivit ett Saffranstorp. Ett hobbyprojekt som blivit en riksangelägenhet. Världens dyraste krydda där ett kilo kan kosta upp till 40 000 kronor. Det gäller att se upp med saffranstjuvar så inte odlaren mister sin guldgruva så här i juletid.
Vår yngsta dotter bor i byn där det odlas krokus så hon har nära till kryddan även om jag med all största säkerhet kan gå i god för att hon införskaffar sin saffran på hederligt vis. Färdigpackat i små påsar som köpes i kassan i affären. 

Intresset bland allmänheten är stor hur gemene man tänker fira julens högtid. Det är en viktig fråga.
Det är då vi ska umgås och mysa runt granen. Dela med oss av skinkbitar, sillsallad och julklappar. Julmusten skummar i glasen och barnen sneglar på julklappspaketen. Glädjen står högt i tak när alla är samlade bakom de upplysta fönstren.

I morse läste jag min bloggkollega Kjells julsaga. En klump växte sig hård och massiv i magen. Det var en saga med verklighetsbakgrund för många. För i sagan var julmusten utbytt mot starkare drycker. Förväntningar som grusas, år efter år. Julefrid bytts ut mot ofrid och jag minns annat liv och en annan tid.
Skänker en tacksamhetens tanke till mina föräldrar där pappa och mamma på julafton drack en enda starkvinsglögg upphälld i var sin äggkopp. Mamma fnittrade och slog sin äggkopp mot pappas.
Därefter placerades flaskan i skafferiet och kom åter fram när det blev nya julaftnar. Efter år och tid blev glöggen allt mer lagrad och fin.

I år ställer maken och jag in vår julgran för den 37:e gången tillsammans. Vi har alltid druckit oss genom våra jular på endast julmust utan att för den skull sätta någon präktighetsstämpel i pannan. Var och en gör som de själva vill. Enda synpunkten jag har är att alla barn har en rättighet att få fira en vit och fin jul. Inte fira jul som pojken i Kjells julsaga och som så många andra pojkar och flickor utanför sagornas värld får göra.

En julsaga ?