2 december och vi får öppna den andra luckan i adventskalendern. Gårdagens avsnitt på tv-kalendern blev som vanligt en källa för missnöje. Samma visa varje år. Alltid finns det några som stämmer in i klagolåten och drömmer sig tillbaka då det var Teskedsgumman och Trolltider som gällde.
Tycker det är roligt att så många vuxna engagerar sig i barnens tevetittande. Undrar just om det gäller samtliga barnprogram som visas.
Det verkar som om proteststormen mot årets fina, glada och duktiga julvärd Gina har bedarrat och ersatts mot julkalendern.
Tusen år till julafton, en historisk resa med innebörd. Kanske inte något som uppskattas av den allra minsta publiken men att de större barnen får sig en historielektion till livs kan aldrig vara fel.
Duger det inte går det väl att knäppa över till Barnkanalen där det visas tecknade filmer som dubbats till svenska. Då blir det lite lugn och ro för dallrande föräldranerver.
Jag har samlat på Sveriges Televisions julkalendrar sedan 1974. Det har med åren blivit en gedigen samling som växer sig allt större och större. Tänker inför varje 1 december att nu ska jag väl för i all sin dar inte köpa någon mer kalender. Så stöter jag på den där den ligger och lockar till köp i affären och då kan jag helt enkelt inte låta bli.
Må hända får media nys om min samling och skriver om den. Då blir jag berömd. Vore något för de kalenderlösa att avundas.
Idag har jag stött på en ny bekantskap. Som visste allt om mig. På tal om att vara berömd. Det är alltid intressant att få reda på sådant som jag inte visste om mig själv. Av en person som endast vet mitt namn och aldrig tidigare träffat mig personligen. Vi har stämt träff för ett nytt möte, en dag under nästa vecka. Då får jag antagligen reda på lite mer om mig som person. Jag är mycket spänd och förväntansfull. Kanske slutar det hela med att jag får reda på förtal. Jag kan göra en anmälan och få ett kraftigt skadestånd. Får fundera lite över det där. Lite extra pengar är aldrig fel att få så här i juletid och allt.
När jag tänker efter lite närmare kommer jag antagligen att ruska på huvudet så mitt korta olockiga hår svischar runt som i en tevereklam för schampo. Låta pratet rinna av mig som vatten på en gås. Egentligen är det bra att folk pratar om mig. Det är lite som en ära att bli omnämnd. Ty då är jag inte bortglömd för vem vill vara liten och betydelselös i ett samhälle där vi gör allt för att visa upp oss i glamour och lyckorus.
Nu är tiden inne för oss damer på vår gata att sammanstråla till vår bokcirkel. Lite prat om böcker och mycket prat om annat. Våra män sammanstrålar också ehuru de icke vilja sitta ensamma i stugorna. Vad de pratar om vet jag inte men jag misstänker att samtalen rör sig om avlopp. Detta ständiga samtalsämne i vårt område. Undrar vad samtalen kommer att handla sig om när allt är klart. Vattenförbrukningen, gissningsvis.
