Summa sidvisningar

söndag 25 oktober 2015

Scenuppträdande och blodbad


Vårt hus är omringat av lövträd. Grenarna är snart kala och de färgade löven rasslar runt fötterna när vi går över tomten.
Hösten är annars en bedårande tid om det inte regnar och blåser. Färgerna står i grann kontrast till himlen och det doftar på ett speciellt sätt från marken.

Klockan är omställd till vintertid. Vilket inte betyder att vi fick sova en timma extra i morse. Tvärt om. 05.15 väcktes vi av tre hungriga flickor och en ledarhund. Plikten kallade så det var bara att kasta av sig täcket och börja utfodringen.

När vi ändå barnvaktade småtvillingarna och deras storasyster under helgen passade det bra att pressa in två ungar till i skaran. Stortvillingarna hängde med oss under större delen av fredagen och ett par timmar under gårdagen. Den färskaste i barnbarnsskaran har vi dock inte fått ta hand om ännu. Han dricker endast bröstmjölk och det enda jag numera kan erbjuda är torrmjölk och det godtas tydligen inte.
Gammelmormor däremot äter och dricker vad som bjuds således blev hon inbjuden till att umgås en stund med oss och hennes barnbarnsbarn.

Vi blev under fredagen bjudna på eftermiddagsföreställning. En köttätande tiger, en glad nyckelpiga, Elsa den frostiga och drottningen Anna.
Den äldsta i ensemblen var självutnämnd regissör. Skådespelarna sprang lite hur som helst var av vissa vägrade hålla sig i kulisserna tills det var dags för framträdandet. Speciellt den glada nyckelpigan frestade på regissörens tålamod så pass mycket att nyckelpigans scenkostymering rycktes bort  av regissören som sedan tog på sig rollen att själv spela glad nyckelpiga. Därmed blev rollerna ombytta efter en stunds vilda protester.
Över en timma pågick föreställningen och jag vet faktiskt inte vilka som var mest utmattade när ridån gick ner. Möjligtvis aktörerna men det kunde lika gärna ha varit publiken.
Tyngda av stundens allvar ställde samtliga skådespelare och regissören upp sig för pressfotografering. Endast den glada nyckelpigan dristade sig till att dra en aning på smilbanden. Då hade hon ännu inte ställt sig osams med regissören. Vilket inte hör till ovanligheterna att skådisar och den som ska bestämma blir har jag hört, så allt var baserat på autentiska händelser.

I stort sett har helgen löpt friktionsfritt. Vi har även hunnit med att gå på julmarknad. Några tomtar köpte vi dock inte, däremot tre lådor med kokosbullar. Det är något visst med att se hur fem små barn äter kokosbullar...

En viss dramatik uppstod dock den första natten. En av tvillingflickorna vaknade och grät. Jag klev yrvaken ur sängen för att krypa ner i hennes och ta henne på armen för att trösta. Jag kände att det var vått i sängen varpå jag tände lampan. Chocken jag fick har nästan ännu inte lagt sig. Barnungen fullkomligt badade i blod. Det ljusa håret var rött, så även hela ansiktet och sängkläderna. Skräcken gjorde mig först lamslagen och jag stirrade oförstående på den gråtande flickan som hulkade fram att hon råkat få lite näsblod. Hur hon definierar lite lite blod är fortfarande oklart.
Stundom kan det fresta på att vara barnvakt.

Nu har samtliga vårdnadshavare hand om sina telningar, ledarhundens semester är över, fiskarna har överlevt helgen och råttorna kan krypa ut ur sina gömslen och släppas ut buren för att ta sig en övervakad promenad.
Själva känner vi oss lite uttömda på energi efter tre dagar och två nätter med till synes outtröttliga barn.

The mission is complete.