Summa sidvisningar

tisdag 20 oktober 2015

Slukhål och ilska över att bli kallad för bebis


Elva dagar kvar på oktober månad. Kvällarna går åt till att kura skymning. Tack till den som kom på att det gick att stöpa ljus. När ljuslågan fladdrar känns det riktigt hemtrevligt och jag intalar mig att det är mysigt med mörkret utanför fönsterrutan. Dottern har börjat längta till jul. Det gör affärsinnehavarna också för nu börjar de så smått att plocka fram lådor med julpynt.

November är årets värsta månad. Lång och trist. Hjälper inte att den är en dag kortare än oktober.
Jag sneglar på tågbiljetterna som ligger bredvid mig på skrivbordet. Vi ska åka till Skåne. Ta tåget, kura ihop oss på våra säten och låta lokföraren göra sitt jobb medan vi äter vår medhavda matsäck och läser våra böcker. Det har jag i alla fall att se fram emot när det blir grå och trist november.

Utanför på vår väg jobbar nu grävmaskinerna. Vägen av avskuren så vi får ställa bilen efter dikesrenen och trava genom skogen för att komma hem. Men först måste vi klättra över ett taggtrådsstängsel med allt vad det innebär. Vad gör väl det, vi har i alla fall ett hem att komma till när vi återvänder från vår strapatser.
Snart har vi även vattenklosett. Förbränningstoaletten Cinderella kommer att få en mycket välbehövlig pensionering. Om vi får ner avloppspumpen vill säga. Vi bor på ett berg vilket är bra för vi kommer aldrig att löpa risken att dras ner i ett slukhål men dåligt när det ska installeras kommunalt avlopp.

Alla har inte ens tillfälliga bostäder nu när pyromanerna ser som sin uppgift att bränna ner flyktingboenden runt om i vårt land. Är väl bara en tidsfråga innan flyktingar brinner inne. De som flytt för att rädda sina liv. Jag skäms över mänskligheten som blivit så missunnsam att vissa inte låter medmänniskor få tak över huvudet.

Idag har jag hämtat stortvillingflickan på förskolan. När inte hennes pappa har möjlighet att ta ledigt från sitt arbete för att åka med henne till rehabiliteringsbadet får jag äran att simma runt med henne i det varma vattnet. Vår vana trogen går vi alltid på konditori innan det är dags. Så även idag.
Duschproceduren innan badet är minst sagt ansträngande. Många barn med sina mammor ska in i duscharna och det blir gärna köbildning. Det plaskas med vatten och skvätts med den flytande tvålen. Barnagråt blandas med mammors djupa suckar innan alla hamnar i bassängen.
Idag fick samtliga beskedet när vi satt med barnen insvepta i badlakan och småfrysande väntade att bli insläppta i simhallen att badet var inställt. Något hade gått sönder och frustrationen över beskedet hamnade högt uppe på missnöjesskalan.
Stortvillingflickan anklagade mig för missödet när hon stortjutande fick ta på sig sina kläder. Hon var där för att simma och simma skulle hon. Hon var för övrigt missnöjd redan när vi åkte till badet för en kamrat på förskolan hade kallat henne för bebis.
Tålamod är en ädel konst även för en farmor.

Nu är flickan hemma i sitt hem och mitt ansvar och åtagande är avslutat för denna gång. Tisdag blir det åter igen och då får vi göra ett nytt försök att träna små stela ben.
Då är det november...jag ryser vid tanken...