Summa sidvisningar

söndag 20 september 2015

Husmoderssemester och puckar på glid


Kalvstek, gräddsås och vinbärsgelé. Kokt potatis därtill. Idag har jag överträffat mig själv i kokkunskapens ädla kost och bjudit på en hederlig gammeldags söndagsmiddag. Som avslutning chokladmousse, hemmagjord från grunden. Naturligtvis. Inget hopkok av färdigblandat pulver.

Mamma var inbjuden. Hon berättade om den tiden då det fanns husmoderssemester. Utarbetade husmödrar fick åka iväg på egen hand. Hänga av sig förklädet, lämna hus och hem, make och ungar för att vila upp kropp och själ samt läka av diskvatten fnasiga händer. Gjorde säkert gott för husmödrarna.

Nu finns inga husmödrar längre. Husmoderssemestrarna är utbytta mot familjesemestrar med "all in inclusive". Fina och bekväma hotell med egen pool i ett soligt och varmt land. Karriärkvinnorna behöver också slappna av och ladda de kroppsliga batterierna.

Skulle jag behöva åka till just nu. Ett soligt och varmt land efter kvällens upplevelser i grannkommunen. Där fick jag en försmak av vad som komma skall. Vinter och kyla.
Iklädd tunn stickad tröja steg jag in i ishallen. Där slog kylan mot mig som ett piskrapp. Vad annat hade jag att vänta. I en ishall är det kallt. Kan vem som helst förutspå. Dock ej jag som sällan eller aldrig vistas i dylika miljöer.

I omklädningsrummet bytte ishockeyspelarna om. Benskydd, knäskydd, skydd av de ömtåligaste kroppsdelarna, huvudskydd och tandskydd. Enorma trunkar för transport av säkerhetsutrustning. Spelarna växte i omfång allt efter som trunkarna krympte.

Jag blev anmodad att värma upp mig med en kopp kaffe i cafeterian. En trappa upp. Genom de väldiga fönstren såg jag det kaffedrickande folket. Jag såg även trappan som ledde dit. Stelfrusen vandrade jag uppåt och hamnade i ett förråd där spelarutrusning trängdes på hyllorna. Det doftade inte spa med välgörande oljor och krämer. Det doftade svett, blod och något annat oidentifierbart. Jag fortsatte genom förrådet, ryckte upp en grå dörr och hamnade i ett slags maskinrum.
Tyst stängde jag dörren, vände om och och gick ner för den trappa jag nyss bestigit.
Genom de stora fönstren såg jag det kaffedrickande folket. Jag tyckte de stirrade på mig och log.
Jag gick och satte mig i utvisningsbåset.

Puckar på glid och hårda tacklingar mot sargen. Skridskor i hög fart och klubbor som smällde. Tvåhundranio bilder i min kamera. Ishockey är en snabb sport.

När jag var klar med mitt jobb åkte jag hem. Drog bilvärmen på full spruta. Övervägde att även sätta på stjärtvärmen men kände att det finns gränser. Bilen berättade att utomhustemperaturen visade plus 14 grader. Än är det ett tag kvar innan det är vinter. Jag har börjat sticka raggsockor åt barnbarnen. Tror det kan komma till nytta. Sen.