Summa sidvisningar

fredag 18 september 2015

En mjölkspann och ett brinnande ungdomshjärta


Det händer då och då att jag funderar över människor jag mött. Vad de gör idag, hur livet blev och om jag skulle känna igen dem om vi träffades på nytt.

Vissa människor har jag känt flyktigt medan andra stått mig nära. Vi har kommit till ett vägkors, vikit av från varandra och kontakten har av olika anledningar brutits.

Från min skoltid har jag endast kontakt med en av klasskamraterna, Michaela. Hon gifte sig, flyttade liksom som jag, från Värmland och fick tre barn. Under alla år har vi bibehållit kontakten även om vi ytterst sällan träffats så har vi ringt och delgett varandra glädje och sorg. Varje födelsedag ringer vi och jämför våra gråa hårstrån och växande klädstorlekar. Pratar om livet då och om livet nu. Vi är rädda om vår vänskap och kommer inte att släppa den för än kontakten bryts av naturliga orsaker.

Ibland har jag täkt att jag ska ringa eller skriva till någon väninna jag en gång i tiden haft. Berätta att jag funderar och är nyfiken på hur verkligheten ser ut idag. Alltid har det stannat vid tanken. Det blir inget av det hela. Kanske beror det på en nervositet över hur samtalet ska flyta. Det som var lätt att tala om då kanske blir krystat och konstigt efter många års frånvaro.

Idag fick vi ett något annorlunda telefonsamtal. En man i andra änden av luren försäkrade att han inte var någon försäljare och att han ville prata med min make. En historia som har sextiotre år på nacken rullades upp.

Den som följer min blogg vet att för någon vecka sedan besökte maken och jag den värmländska gård som makens föräldrar brukade. Mannen som ringde berättade att han som en yngling på uppväxt brukade hämta mjölk på gården när familjen Larsson bodde där. Ett uppdrag som hade två aspekter. Den ena var att mjölk behövdes till hushållet. Den andra var att ynglingen kärat ner sig i min makes lillasyster. Kärleken var tydligen besvarad för alltid när pojken kom med sin spann fanns flickan på plats. Båda var blyga och visste inte hur de skulle få till det hela så kärleken fick endast flamma i mjölkrummet den korta tid det tog innan spannen var fylld.

Tydligen hade ynglingen som idag är en åldrande man funderat över sin ungdoms kärlek och om han sökt henne på Hitta.se eller Eniro förtäljer inte historien. Om så vore hade sökandet varit lönlöst för när flickan blev vuxen flyttade hon till Frankrike och gifte sig med en fransman.
Men storebror finns kvar i Svea rike och honom fick mannen uppgifter om och kunde således slå en signal för att fråga hur hans syster mådde.

Maken berättade och de skrattade över telefonerna. Om sin systers ungdomskärlek visste han inget. Hon hade aldrig berättat eller också tog han ingen notis om det som inte låg i hans egen ungdomsförälskelses intresse. Var och en har sitt eget att fundera över när kärleken slår till.

Sedan några år tillbaka är makens lillasyster död och begravd på kyrkogården i det land som kom att bli hennes under många år. Hon blev en fransyska ut i fingerspetsarna som till och med glömde bort några ord som hör det svenska språket till. En del av hennes hjärta fanns ändå kvar i det land som hon lämnade när hon var ung.

Undrar om min svägerska, makens lillasyster, någon gång funderade över pojken med mjölkspannen? Undrade vad det blev av honom och vad han sysslade med som vuxen.
Det får vi aldrig veta, det enda vi vet är att pojken med mjölkspannen idag på ålderns höst ville veta vad flickan har var kär i för sextiotre år sedan tog vägen.

Nu vet han och jag tänker att det kanske är dumt att inte kontakta bortkopplade närstående, släktingar och vänner medan tid är.