Summa sidvisningar

torsdag 17 september 2015

Framgångsrik och eldfängd


Ömsom regn, ömsom sol. Väderleken kan inte bestämma sig. Under morgonen strilade regnet ner, passande nog med tanke på att jag skulle hålla mig inomhus under några av förmiddagens timmar. Närmare bestämt inne i Norrköpings konstmuseum där det var pressträff med anledning av den nysläppta boken Sommaräng, Konkret och Harlekin. Skriven av Bonnie Festin, utställningsintendent   vid Norrköpings stadsmuseums. Boken handlar om Erik Chambert, en av på sin tid landets ledande möbelarkitekter. En trevlig bok med ett fint innehåll både i bild och text.

Satt och funderade i bilen när jag körde hemåt. Hur kan det komma sig att en del människor blir berömda och framgångsrika? Hur bär de sig åt? Är det endast skicklighet eller finns det en gnutta tur bakom framgången? En mix kan tänkas.

Oftast blir framgångsrika alster svåråtkomliga för gemene man. Titta går bra men köpa är värre. Om det inte finns en rejält stadd kassa vill säga. Fast allt behövs inte köpa för pengar för välmåendet. Det finns det som är bättre än att samla på sig sådant som till sist hamnar i ett mörkt förråd.

Det finns olika former av framgång. Både estetiska och praktiska. Så även inom medicinvetenskapen. Nya piller och mixturer som botar eller lindrar, kokas ihop till ett revolutionerande genombrott för doktorns receptblock.
Även tekniska prylar som ger sjuka och handikappade ett fungerande liv. Både estetiskt och praktiskt. Lyssnade häromdagen på pacemakerns uppkomst och banbrytande historia. Där blev konstruktören Rune Elmqvist och kirurgen Åke Senning berömda. Även Arne Larsson blev omnämnd eftersom det var hans hjärta som behövde en pulsgenerator.

Tycker sånt där är intressant bara jag själv inte är inblandad. Känner ändå en tacksamhet över att det finns människor som lägger ner hela sin själv på att underlätta för andra. Rätt som det är kanske jag befinner mig i den situationen att jag själv behöver en pacemaker. Sånt går inte att vara bergsäker på.

Känner mig nervös vid tanken. De sa i programmet att det är ett enkelt ingrepp som sker under lokalbedövning och tar endast en timma i anspråk. Inte mer.
Att bli skuren med skalpell i vaket tillstånd är för mig en mardröm värre än något annat. Fast det har sina risker med att få narkosbedövning, det läste jag i dagspressen häromdagen.

En varning utfärdas. Härmed kan känsliga och pryda personer sluta följa detta inlägg!

Följande gick att läsa och jag fnittrade högt för mig själv. Det var inte jag som var drabbad, eller en närstående bör tilläggas. Då går det bra att skratta...

En man skulle skära bort en fistel från akterkastellet. Ingreppet skedde under narkos.Om det var i sömnen eller en undermedveten nervositet går inte att konstatera. Om det stod det inget skrivet men mannen släppte i alla fall väder. Med den reaktionen att det brännande skärverktyget fattade eld. En kvast av lågor stod rakt upp från den sovande mannens bakdel och grillade hans ädla delar som är placerade på bakdelens motsatta sida. Hela paketet höll på att förvandlas till aska och sot.

När jag läser om sådana händelser vet jag inte om jag ändå föredrar att bli opererad under lokalbedövning.  Å andra sidan, är jag försatt i en konstlad djupsömn är jag lyckligt ovetande vad som händer och sker med och runt omkring mig. Hade mannen med den lättantändliga gasen varit vaken hade säkert paniken varit nära. Dessutom hade han sett operationsteamets min när brasan tog fart. Kan tänka mig att det var med blandade miner släckningsarbetet utfördes.

Jag är så tacksam över att jag fortfarande är  frisk och rask att sjukvården inte behöver uppsökas!
Att jag inte har en fistel i baken är ett extra plus att känna tacksamhet över. Skulle det trots allt dyka upp en tänker jag ta en kork med mig till operationssalen.