Summa sidvisningar

söndag 6 september 2015

Dum som en åsna och en rädd liten flicka


En frilansande reporter stöter på många olika objekt som låter sig granskas i sömmarna. Det kan vara kommunpolitiker, kändisar, vanligt folk som lever ett spännande eller intressant liv. Stort som smått, inget är så obetydligt att det inte kan sammansättas till trevlig läsning.

Idag hade jag förmånen att träffa på ett gäng åsnor som fångade mitt och så småningom förhoppningsvis läsarens intresse.
Fridfullt gick de sida vid sida och betade av det ännu gröna gräset. Plötsligt uppenbarade sig en åsna som inte liknade de andra. För övrigt liknade den inte något i åsneväg jag tidigare sett. Den stack ut ur gruppen och jag häpnade. Tillhörde den verkligen åsnesläktet? Eller var det kanske en ko tillhörande Svensk låglandsboskap som på något vänster blivit felskapt?
Jag fnittrade till. Vilken märklig liten åsna!

Om detta varit en fabel:
-Varför ser du ut så där?
-Jag är född med detta utseende och mönstring. Åsnor kan faktiskt se ut så här, svarade åsnan.
-Men, vad säger de andra, dina åsnekompisar?
-Hur menar du nu? De säger inget. De tycker om mig precis som jag är. Vi är vänner!
-Jaha. Men är du dum eller?
-Nej jag är inte dum. Jag kan på ryggen bära tre gånger min egen vikt. Så kan jag gå med bördan en lång sträcka, men när jag inte orkar längre stannar jag och vägrar gå. Ryggen värken och benen känns krumma. Då slår min ägare mig för att jag ska fortsätta vandringen. Men se det vägrar jag för jag tänker på mig själv och min hälsa. Alltså, det inte jag som är dum!

Jag känner en mamma som är orolig för sin lilla flicka. Hon är inte riktigt som de andra skolbarnen. Flickan har kämpat för sitt liv sedan hon föddes och sjukhusmiljön är för henne välkänd. Ett långt lodrätt ärr på hennes bröstkorg vittnar om hur läkarna med alla tänkbara resurser en gång rädda den lilla flickans liv.
Hon orkar inte riktigt hänga med de andra kamraterna. Hon skiljer sig en smula från mängden. För den sakens skull blir hon utsatt av en gosse som gör allt för att skrämmas och göra livet surt för henne.
Flickans mamma har talat med skolans lärare. Som i sin tur uppmanade flickan att vara på den del av skolgården där pojken inte uppehåller sig. Pojken i sin tur har sin fulla rätt att vistas precis vart han vill.

Mamman bloggade om sin flicka. I texten beskrev hon flickans rädsla och sin egen smärta. Stormen ven omgående runt mamman som blev tvungen att redigera sin text. Blev uppmanad att precis som sin flicka hålla sig undan genom att istället skriva en dagbok där ingen kunde läsa hennes text.

Jag tittade på den annorlunda åsnan. Jag tittade på åsnans kamrater. Hur de gick i det regnvåta gräset och obekymrat betade. Gned sig lite mot varandra och viftade med de långa åsneöronen.

-Det finns de som är dummare än en åsna, sa åsnornas ägare som aldrig skulle komma på tanken att lasta sina åsnor med bördor eller ta till någon piska. Hon har sina åsnor för trevnadens skull och enligt henne är åsnorna de bästa att ta med ut i skogen när det ska letas kantareller.

Den utstickande vit- och svartfläckiga åsnan var finast av dem alla. Även om hon inte liknade de andra. De som verkligen såg ut som åsnor enligt mig ska se ut.

Ja, det finns många som är dummare än en åsna...