Summa sidvisningar

lördag 5 september 2015

Ungdoms SM och en kunglig bebis


Himlen är vidöppen och regnet vräker ner över de krakar som i dagarna två arrangerar Östgötadagarna.
Nyss hemkommen från Kimstaddagen, regnvåt tröja och ett sinnelag där tacksamheten över att inte vara arrangör känns befriande.
Hembygdsföreningen gav upp först, våffeltältet revs och regnvattnet tömdes ur skålarna med sylt och grädde.

Ungdomssprintern Mollén fanns på plats. Klivit ner från översta prispallen i Karlskrona där han deltog i ungdoms SM. Intervju och bilder medan pappa Mollén stod en bit ifrån oss och såg nöjd ut.
Vilken förälder känner sig inte stolt och glad över sina barns framgång och lycka?

När jag ändå är inne på ämnet barn så kan det inte ha undgått någon att ett nytillskott i vårt kungahus har lysts ut. På de sociala medierna är tongångarna höga. Många hurrarop medan andra är besvärade över att delar av skattepengarna ska föda och göda ännu en kunglighet.

Vissa har väntat på den stora nyheten. Till och med längtat efter ett till kungligt barn. Vilket jag har svårt att förstå eftersom jag inte har någon längtan efter barn som inte tillhör mig. Är av den åsikten att detta nya barn inte har någon som helt koppling till oss vanliga undersåtar. Det är den kungliga familjens bebis som vi endast kommer att beskåda på bild i nyhetsflöden och veckomagasin.

Varje barn som föds är lika viktig där den födande modern ska ha rätt till förlossningsrum och utvilade väl betalda barnmorskor. Då kungabebisar ska födas fram spärras vägen för sjuka och sårade. Polisbevakning och avspärrningar framför sjukhusets entré. Beredskapen är hög, läkare, barnmorskor och andra inom området specialister har ständig jour dagarna före beräknad nedkomst.

För inte så länge sedan fick en pappa ensam ta fram eventuella förlossningskunskaper och förlösa sin havande kvinna på sjukhusets toalett. Platsbrist, hette det visst. En annan mamma, där värkarbetet startat och med den blivande pappan vid ratten, körde runt från sjukhus till sjukhus då deras tvillingbebisar tryckte på och ville ut. Överfulla förlossningsavdelningar och brist på barnmorskor som grädde på moset.

Nu höjs på sina håll röster om avskaffandet av kungahuset, nedlåtande kommentarer om den utkablade grossessen och samhällskostnaderna. Vilket syrligt besvaras av de kungliga anhängarna. Lägren är tudelade. Själv ställer jag mig helt neutral inför nyheten.

I vår familj är det snart dags för nedkomst. Intressant och spännande för skaparna av detta barn men även för oss som på nära avstånd är inblandade. För andra är det av föga intresse utan händelsen mottas av ren artighet. Som brukligt är. Svenska folket lär aldrig ha längtat och väntat på den nya Larsson-Dahlbergsbebisen. Inte heller har jag hört några åsikter om huruvida stortvillingarna kommer att bli bra storasyskon eller inte.

Kronprinsessan med sin make och lilla dotter ser ut att vara en rar familj. Det har jag inga negativa åsikter om. Inte heller om de föder ett eller fler barn till denna kaotiska värld. Var och en gör som det behagar och passar. Så måste det få vara bland kungligheter och vanliga människor. Ingen har rätten på sin sida att agera barnbegränsare för andras räkning eller kasta ur sig kommentarer om föräldrars storlek på barnaskaran.

När vårt lilla barnbarn ska göra sin entré hoppas jag att det finns en barnmorska på plats, att vår son inte behöver stå på knä i ett trångt toalettutrymme och se till medan mamman klämmer på att barn och efterbörd kommer ut efter ordning. Eller agera barnmorska i bilen om den händelse uppstår att de blir stoppade i dörren vid förlossningen och måste leta sig till ett annat sjukhus.

Jag önskar alla gravida och födande lycka till. Oavsett vilken färg blodet som rinner i ådrorna har.
Om sedan föräldraskapet klaras av efter gängse praxis finns det inga garantier för. Det går bara att älska och göra sitt yttersta ty något körkort i omhändertagande av barn finns inte.