Summa sidvisningar

söndag 23 augusti 2015

Kändisvarning och rödbetssoppa


Det är kändisvarning i våra trakter. Så klart var jag på plats med min frilansutrustning. För vart ska sleven vara om inte i kastrullen.

Han satt där Lasse Åberg, Stig-Helmer, och åt rödbetssoppa i det östgötska solskenet. Jag blev erbjuden att slå mig ner för att få mig en tallrik men avböjde. Fick ett anfall av rädsla att drälla soppa på blusen. Vill inte göra bort mig när celebriteter är på besök.

Medan jag satt i bilen och körde mot mitt intervjuoffer funderade jag över hur jag skulle bli bemött av denne kändis. Ofta skapar jag mig en bild av hur en person är utifrån det jag ser och hör, genom teverutan eller radiostationerna. Lasse Åberg verkar vara den där välvilligt inställda typen. Som inte önskar någon människa ont. Lite blyg och tillbakadragen. Men det går inte att vara helt säker. Zlatan för att ta ett exempel. Han verkar dryg och otrevlig vilket han också är. I alla fall vad jag hört.
Nu verkar Lasse Åberg varken dryg eller otrevlig så jämförelsen med Zlatan var kanske inget bra exempel.
Får fundera ut någon annan. Programledaren för ett äktenskapligt program i en reklamkanal. Hon verkar söt och trevlig men är tvärt om in real life. Hörsägen vill jag nogsamt poängtera. Från en äktenskaplig deltagare i dokusåpan.

Lasse Åberg var precis som jag föreställt mig. Gråblå ögon som tittade på mig under buskiga ögonbryn. Lågmäld med ett litet leende på läpparna.
Svarade snällt på mina frågor men såg en aning barsk ut när jag försiktigt undrade om han tyckte att han blivit gammal. Det dementerade han med motiveringen att han förundras hur gamla de som är tio år yngre än honom själv är. Är benägen att hålla med. Tycker jag också, ibland. Gällande mig själv och min ungdomliga ålder.

Jag fick även ur honom personliga saker som jag inte tänker dela med någon annan. De vill jag bevara som ett hedersbevis på att han ville prata med mig efter avslutad intervju.
Mitt framför näsan på de stora  drakarna lade jag beslag på honom. En fotograf med en imponerande stor utrustning (kamerautrustning) försökte stjäla uppmärksamheten från mig. Varpå Lasse Åberg sa ifrån.
"Du får vänta, sa han. Nu är jag upptagen med Carina".

Störst är inte värst och bäst. Det enades vi om, Lasse Åberg och jag.

"Jag kan flyga. Jag är inte rädd..." Inga stora kameramän ska hädanefter skrämma mig att kliva åt sidan.

Han är en ödmjuk man, Lasse Åberg. En riktig förebild i hur mänskligt beteende borde vara.