Summa sidvisningar

måndag 10 augusti 2015

Meningen med livet och picnic i vegetationen


Så där ja, nu hänger rönnbären i täta klasar. Vackra färger som meddelar att nu är det höst. Även om sommaren till sist hittat hit så är vi inne i höstens första månad. Skolstartsmånaden. Förstaklassare som med spänd förväntan knatar iväg för att se sig själva sitta i skolbänken i oändlighet. Det tänker de nog inte på, förstaklassarna. Möjligtvis de elever som nu påbörjar sitt sista gymnasieår. De måste ha sina framtida studier inplanerade. Sen, när ytterligare år är bakomvarande kanske de får ett jobb. Där de ska vistas för sitt uppehälles skull fram till sin pensionering. Jag blir matt och svag av bara tanken...

P1 Tendens ska börja en serie i fyra delar. Meningen med livet är rubriken. Det tål att fundera över. Meningen med livet. Om någon skulle ställa mig frågan skulle jag istället svara vad som ger mig mening i livet.

Själva grundtanken med meningen med livet är antagligen fortplantningen. Att vi ska utöka vår planet så den inte blir utarmad. Det har vi gjort så duktigt och i den milda grad att nu gör vi allt för att minska ner på människoantalet. Antingen genom att slå ihjäl varandra med de mest uppfinningsrika metoder eller dra på oss sjukdomar där resistenta bakterier vinner över mediciner. Eller döda varandra verbalt. Det är vi mycket duktiga på. Vi finns men märks inte för vi är inget värda. Som de där små krypen i våra madrasser. Obehagliga men icke utrotningsbara.
"Du är som ett hårstrå i röven. Rycker jag bort det växer det ut igen", sa en som en gång i tiden var mig närstående.  Jag befriade honom från detta osmakliga hårstrå och fann därefter mening med och i det liv som bara är mitt. Det gäller att ta de rätta tillfällena i akt!

Om jag släpper grundtanken fortplantning och övergår till meningen i livet så är det för min del våra barn och barnbarn. Ett led i fortplantningen, förvisso.
Att skriva är en annan del i mitt liv som är meningsfullt. Speciellt mitt frilansande tidningsjobb. Där får jag träffa människor som generöst delar med sig av deras egna liv och leverne. Som jag i min tur delar med mig av till läsaren. Responsen är god och ger mig en extra slatt påfyllning.

Jag tror att för att finna meningen med livet men även meningen i livet krävs det ett visst mått av egenskapande. Peta in det som känns bra och meningsfullt i de fogar som är fyllda av ansvar och måsten. Ge utrymme åt sig själv. Våga säga ifrån om något inte känns bekvämt. Den absolut svåraste delen i det vi kallar egenvård. Det är så lätt att den självupptagna egoiststämpeln etsas fast i pannan.

Nu har jag nått det stadiet då jag själv har möjlighet att förvalta min tid. Anpassa mina åtaganden utefter min egen bekvämlighet. Unna mig lättjan som då och då smyger sig in. Livet har helt plötsligt blivit så kravlöst.
Inte heller ältar jag gamla oförrätter lika hårt som jag gjorde förr. Det inger ett inre lugn och jag kan inse att allt som sker har en mening där lärdomen om ett ändrat beteende ger mening i livet.

Nu planerar jag en picnic med en av stortvillingarna. På tu man hand ska vi bege oss rakt ut i vegetationen för att se vad vi där kan finna. På onsdag. Inte i morgon men nästa dag.
En unge i taget ingår i mina planer. En unge och jag ska tillsammans utforska meningen i livet. Nästa gång blir den en småtvillingflicka. Sedan återstår tre ungar. För just nu är meningen i mitt liv att få vara en farmor och mormor.  Känner att tiden är relativt knapp även om tiden är lång. Förhoppningsvis lång. Jag vill göra det bästa av livet så länge jag orkar och kan. Vill se rönnbären mogna även nästa år.