Summa sidvisningar

lördag 11 juli 2015

Syltsocker och en fru till salu



När vi vaknade i morse såg vi häpna på varandra. Förvåningen bestod inte i att vi fortfarande kände igen varandra efter ett långt äktenskap utan för att solen sken in genom rullgardinens glipa.

Åter dags för utomhusaktiviteter. Jag plockade under förmiddagen av vinbärsbusken som dignade av mogna röda vinbär medan maken hängde på sig röjsågen och gick loss med avverkning där gräsklipparen inte kommer åt. Vi fördelar våra gracer på ett rättvist och passande sätt. Som alltid.

Till sista syltkoket fattades det socker så jag begav mig till vår lokale matvaruhandlare för påfyllning.
När jag närmade mig kassan såg jag Aftonbladets löpsedel.
"Marcus Birro visar upp sin nya kärlek"!

Härligt, tänkte jag och loggade in mig vid hemkomsten på Aftonbladets hemsida medan bären puttrade i kitteln. Nyfikenheten segrade och jag ville se vem den nya tilltänkta kunde vara. Jag är personligen bekant med Marcus så jag kände att det var en ytterst legitim handling att snoka lite grann.

Hon är ung och snygg. De pussas på bilden och ser ut som nykära ser ut. Men, det finns alltid ett men. De är fortfarande gifta på pappret! Rackarns elände, nu avbokar kyrkorna Marcus inbokade föreläsningar.  Dessutom lär han ha snott sin nya kärlek från den nya kärlekens man.

Jag rörde om i kitteln och funderade. Går det verkligen att sno någon annans fru? Spjärnar inte frun emot då? Skulle i alla fall jag göra om någon kom och ville sno mig. Vilket är högst osannoligt, men ändå.

Drog mig till minnes en händelse som skedde för många år sedan. En bekant till oss som var gift, hade två barn som närmade sig tonåren samt nyinköpt villa sökte upp oss. Med hängande huvud berättade han att frun förälskat sig i en annan man. Han var rik på både pengar och framgång, den nye kärleken. Dessutom sysslade han med affärer och som den affärsman har var anhöll han vår bekant om hans frus hand för en ansenligt stor summa pengar.
"Sälj frun, ta pengarna och roa dig kungligt", sa jag till vår bekant som bleknade och hävdade att frun inte var till salu.

Så klart frun inte var till salu! I vårt civiliserade land säljer vi inte fruar som om det vore en hästauktion. Jag försökte endast lätta upp stämningen en smula vilket i det spända läget visade sig vara lönlöst.
Vår bekant ansökte om skilsmässa på vanligt manér och efter det gängse regelverket. Huset såldes och den nyskilda frun gjorde slut med mannen som var rik på både pengar och framgång. Han hotade dock med att ta sitt liv men det blev inget av det heller. Han tänkte väl på sin rikedom, att den inte skulle gå förlorad. Något fruköp eller fortsatt förbindelse skedde ju aldrig så han hade även sparat in på dessa pengar och kunde studera en orörd bankbok när allt lugnat ner sig.

Vår bekant repade så småningom mod och gav sig i kast med att på nytt söka lyckan i kärleken. Vilket också lyckades. Han gifte sig på nytt och hann med att bli pappa till en andra kull ungar. Eftersom vi bort långt från varandra ses vi inte längre men vi skickar julkort till varje jul. Och vi kan konstatera att han fortfarande är gift med samma kvinna. Vilket bekräftades då jag för en stund sedan kontaktade honom för att fråga om jag fick skriva några rader om den dramatiska händelsen med lyckligt slut och lyfta upp den i offentlighetens ljus.
Han godkände min förfrågan, skrattade och sa att han kände sig hedrad. Dessutom vet barnen som han har med den första frun inget om att deras mamma en gång i tiden nästan höll på att bli föremål för ett köpslag så vad den saken anbelangar är det riskfritt.
Det gäller att fråga först, ingen vill ju göra varandra illa på sociala medier.

Länge leve kärleken! Kärleken lever och på vår köksbänk står många burkar med nykokt röd vinbärssylt. Samt en halvt uppäten röd vinbärskaka.