Summa sidvisningar

måndag 29 juni 2015

Spänna muskler och åka upp eller ner


Dagen har gått åt till att förflytta mig runt med bil. Först till grannkommunen där jag fick lära mig Passion för livet över en kopp kaffe och hembakad muffins.
Innebörden i detta är att inget behöver förändras bara för att en människa blir gammal. Bara förutsättningarna förändras. Men genom att sitta på en stol och i lagom doser spänna musklerna ökar det livskvalitén. Klarar en hundratvååring. Knyta handen och spänna överarmsmuskeln.
Gör man det dessutom tillsammans med andra blir det en gemytlig samvaro. Som pricken över i ska det drickas kaffe. Och äta muffins.

"Allt går om men det gäller att ha de rätta förutsättningarna", sa muskelspännarmannen och blinkade i ögat mot sin hustru. Hon nickade och lät meddela att hon behövde gå och vila en liten stund.
Vi fortsatte vårt samtal, sörplade kaffe och tuggade muffins medan frugan lade sig under pläden.

Nästa stopp blev dagis i vår kommun där sonsambon mötte upp och vi kopplade in stortvillingarna i bilbarnstolarna för vidare hemfärd. Vi har inte setts på en vecka, tvillingarna och jag. Därmed hade vi mycket att dryfta.

När jag lastat ur mina passagerare och lånehunden fortsatte jag till nästa event. Även det gick i ålderdomens tecken. 93-årige Nisse berättade om sitt leverne från den dag han föddes. Jag tror att han tillhör den kategorin som spänner muskler mest varje dag. Deras fäder också på den tid det begav sig. Det föddes en hel busslast år 1923. Uteslutande gossar vilket visade sig tydligt när det var dags för mönstring. Midsommarafton 1922 var en lyckosam afton.

När jag körde hemåt efter väl utfört arbete funderade jag på det där med att resa utöver tjänstens vägnar. Att vi är många som reser i jämförelse när jag var barn. Det är lätt och okomplicerat. Vi behöver inte ens bege oss till en resebyrå utan kan sitta hemma med laptopen i knät, en knapptryckning och plötsligt befinner sig resebiljetten i mobilen. Fantastiskt!

När jag drev begravningsbyrå kom en man inklivande genom dörren. Han tittade sig omkring och såg aningen förvirrad ut. Jag frågade honom om jag kunde hjälpa till med något när han ställde sig framför mig vid receptionsdisken.
Han ville köpa en biljett, sa han för han skulle ut och resa.
Min ambition var att på min begravningsbyrå skulle vi vara behjälpliga med allt som efterfrågades.
Så jag sporde vart han ville resa. Om det önskades en neråtfärd eller en uppåtfärd.
Han stirrade på mig en lång stund, såg olycklig ut och undrade vad jag menade.
"Ja detta är en begravningsbyrå så du måste berätta för mig om du vill uppåt eller neråt", svarade jag och log som bara en begravningsentreprenör kan le.

Mannen bleknade och backade ut från kontoret. Jag såg honom aldrig mer igen. Men jag undrar än idag vart han egentligen ville resa. Och hoppas från djupet av mitt hjärta att han fick en trevlig tur.