Summa sidvisningar

tisdag 16 juni 2015

Lådan på vinden och tändstift som glappar


Det finns stunder i livet då en önskan infinner sig att lämna allt åt sitt öde. Öppna dörren och gå. Lämna allt det gamla bakom och se framåt mot nya möjligheter och öppna dörrar.
Två gånger har jag gjord det valet. Båda gångerna med mycket lyckat resultat.
Ena gången gällde mitt privatliv. Andra gången mitt yrkesliv.Ingen av gångerna hade jag några betänkligheter eller kände ånger efteråt.

Dok har jag aldrig rymt i ordets rätta bemärkelse. Mer än en gång. Nr jag var barn och inte ville ta på mig en kjol med tillhörande solliv som min mamma suttit vid sin trampsymaskin och trampat ihop till mig. Redan när jag stod modell beslutade jag mig för att aldrig ta på mig den somriga kreationen. Anledningen därtill minns jag inte. Kanske tyckte jag den var ful. Eller kliade. Även om det i rimlighetens namn inte var möjligt. För ingen mamma syr en kjol med tillhörande solliv i ett material som kliar och sticks.
Bråk uppstod omkring den nyskapade sommarutstyrseln och jag flydde hals över huvud. Gick upp på vår vind och kurade ihop mig bakom en låda. Mörkt och trist men tryggt från en kjol med tillhörande solliv.
Mamma och pappas röster hördes genom ventilen. Först ropade de argt. Sedan ropade de milt. Sedan ropade de skräckslaget. Sedan ropade de inte alls. Då kröp jag fram ur mitt gömsle och gick ner till mamma och pappa.
Om jag klädde mig i Carinas nya sommarkläder har jag inget som helst minne av.

Att rymma är ingen bra lösning på problem. Trots att tanken ibland är frestande. Även robotar har känslor och tar till flykten om något misshagar.
I Täby rymde en robotgräsklippare från sin husse och matte. Gav sig iväg och skenade runt på gator och torg till allmän förskräckelse. Polis tillkallades men ansåg ärendet vara av den art att ingen utryckning var av nöden tvungen. Gräsklipparens grannar fick ta hand om hela dramat och med gemensamma krafter försöka infånga rymlingen. Ordningsmakten vari efterhand ändå nöjd med att ingen kommit till skada.

Vår gräsklippare är inte någon robotmodell. Det är en hederlig men mycket gammal Klippo Knivarna är utbytta och den spinner som en katt. En överdriven tolkning må hända för en bensindriven gräsklippare väsnas, men den startar lydigt och klipper snyggt.
Den har aldrig haft några planer på att skena iväg på egen hand och är därmed inte rymningsbenägen.
Lite förnärmad blev den en gång jag inte begrep hur den skulle startas då jag var ensam att sköta om vår trädgård då maken låg på sjukhus.
Grannen tillkallades och han trodde att det berodde på tändstiften. Jag kan inget om tändstift så jag höll med. Fast påpekade att tändstift kanske endast är förekommande i mopeder. Då grymtade Klippon. Hostade till och startade nästan helt av sig själv.

Det gäller att sköta om både levande och robotar. Visa empati och omsorg. Smörja när det gnisslar och skruva åt då det glappar. Det är det där lilla extra som gör skillnaden...