Summa sidvisningar

onsdag 20 maj 2015

Åbackarna och vända korv med tumstock



När jag är i staden är det uteslutande ärenden som ska uträttas. Jag gör det jag måste på fortast möjliga tid för att sedan återvända hem till lugnet. Stadslivet ger mig myrkryp i hela kroppen. Idag var dock ett undantag. Njöt faktiskt av att strosa runt Åbackarna och Motala ström som är ett lummigt och naturskönt område. Har aldrig åkt dit enkom för att strosa men idag väntade jag på sonsambon som hade ett åtagande inne i Norrköping och passade på att fördriva tiden med en liten promenad med min kamera som sällskap.
Jag gick bort mot det gamla industrilandskapet och stannade till vid åsynen av fängelset som varit i bruk sedan 1790-talet fram till nutid. Många skurkar och banditer, skyldiga eller eventuellt oskyldiga, har genom åren suttit och skakat Norrköpings anstaltsgaller. Inrättningen var från första början ett spinnhus där lösdrivande kvinnor fick ägna sina dagar åt att spinna garn. Allt medan de fick tid över att tänka på sin sexualmoral. Männen däremot ansågs inneha så pass med moral att de inte behövdes spärras in på någon förbättringsanstalt.

De som inte överlevde fängelsevistelsen blev begravda på fängelseområdet och det lär visst ligga omkring 400 döda interner innanför murarna.

Kvinnorna vandrade in och ut genom fängelsegrindarna allt medan anstalten bytte namn. Efter det att de kvinnliga interna lämnat anstalten för gott ersattes de av det motsatta könet. Kriminella berömdheter som Stig Bergling, Mattias Flink och Clark Olofsson har fått mat och logi bakom lås och bom i vårt stadsfängelse. Så även Ioan Ursut. Den spinkige lille mannen som kunde klämma sig ut genom de mest trånga galler och springor i det rättsliga systeme som fängelser tillhör. Norrköpings fängelse var för övrig det första fängelse han lyckats rymma från.
De sista åren har fängelset fungerat som häkte men även som en sluss för de som fått sin dom och som väntade placeringar på andra anstalter.

2013 avvecklades fängelset och de gamla byggnadernas framtid är oviss. Kommunen hoppas på att kunna bygga lägenheter på den historiska marken. Men för att kunna fullfölja det projektet måste delar av de gamla byggnaderna rivas. Stadsantikvarien rasar och menar att en unik kulturmiljö går förlorad. Och jag är benägen att hålla med, så även andra med mig och protestlistor har upprättats av allmänheten. Det som eventuellt kan stoppa nybyggnation är att ingen riktigt vet vad de ska göra med de efterlämnade benknotor från de begravda fångarna. En utredning därom har upprättats. Ska bli spännande att följa den utvecklingen även om jag aldrig någonsin kommer att bli delaktig i en flytt till nybyggda lägenheter i kvarteret Drag. Trots historisk mark och bedårande utsikt över Strömmen. Vi har bedårande utsikt över sjön Glan där stillhet och lugn råder och det räcker mer än väl för en enkel människa som jag.

Sonsambon avbröt min promenad och mina tankar kring det forna fängelset genom att meddela mig att det var dags att bege oss hemåt till Skärblacka. När vi närmade oss en bit från deras hus såg vi hur arton små människor i gula reflexvästar promenerade på ett enda långt led. Fyra vuxna höll ordning på ledet. Mitt i högen skymtade vi stortvillingarna. Dagisklassen på utflykt. Med buss hade samtliga rest från Norrköping till Skärblacka för att grilla korv i stortvillingarnas trädgård. Jag beundrar verkligen personalen att genomföra ett dylikt projekt med bibehållet humör.
Grillarna gick varma. Maken och jag höll ordning på korven och han imponerade stort på en av de två manliga ur dagispersonalen genom att vända korvarna med hjälp av sin tumstock som han plockade fram ur en av snickarbyxornas fickor.
"Så grillar en riktig karl," utbrast den manlige dagisfröken och maken nickade gillande allt medan arton hungriga små barn flockades kring grillmästaren.