Summa sidvisningar

torsdag 7 maj 2015

Laddade ord och mannen på gatan


Till min stora förfäran drog ett av barnbarnen i barnbarnshögen en ordramsa av det grövsta slaget. Jag tror att barnet själv reagerade på sin grova uttal men kanske mest på effekten det gav upphov till. Kanske var det så att barnet inte visste ordens betydelse och att det absolut inte lämpar sig för ett barn att ha ett sådant vokabulär. Lämpar sig för övrigt inte för någon men titt som tätt osar det svavel om de flesta av oss.

Maken däremot, han svär aldrig, eller i alla fall ytterst sällan. Paketinnehållen från IKEA kan få min sansade äkta hälft att helt tappa besinningen och plocka fram det dolda ordförrådet. Vi omkringstående studsar till för vi är oerfarna gällande hans utsvävningar av svordomar. Till och med att vi generat tittar på varandra och inte riktigt vet hur vi ska tackla situationen.
Det händer att jag frågar vad han egentligen sa. Att jag inte riktigt hörde men han möter mig med total tystnad. Vägrar att upprepa sig. Och lika bra är väl det, att svära är bevis på bristande intelligens har jag hört. Och vem vill vara dum i huvudet? Kanske till och med bli klassad som en idiot!

Idiot. Det är ett gammalt begrepp för mannen på gatan har jag lärt mig på en föreläsning jag varit på. Begreppet myntades när det öppnades anstalter för människor som inte kunde ta vara på sig själva. De blev idioter. Som vi sedan med friskt mod kallar varandra när ilskan rinner till.
CP är ett annat klassiskt ordval, riktad mot mänskliga måltavlor, Hora är också ett populärt uttryck. För att inte tala om zigenare, blatte, tattare och neger. Bara för att nämna några ord som skapats av människan.

Samlingsbegreppet för allt detta är laddade ord. Vissa av oss använder dem ohämmat och utan egentlig eftertanke. Vi vet att orden sårar och gör illa mot mottagaren men att orden alltid har används. Jag är inget undantag även om jag inte kommer ihåg att jag någonsin kallat någon för hora.
Neger däremot, det har jag sagt. Många gånger till och med. Det lärde jag mig både i skolan och i söndagsskolan att så hette de mörkhyade människorna från en annan kontinent. Söndagsskolans sparbössa med den lille svarta pojken som i tacksamhet nickade mot mig när jag stoppade i den medhavda slanten.
-Pengarna går till negerbarnen i Afrika så de inte ska behöva svälta, sa söndagsskolefröken och lade sin vita hand på våra huvuden. Vi barn skulle känna en stor vördnad över att vi inte bodde i Afrika och var fattiga och hungriga.

Föreläsaren grävde djupt ner bland de laddade orden. Berättade om människor som levt under förfärliga förhållanden. Där inget människovärde fanns. Ingen rätt att bestämma om varken sitt egna liv eller sina egna kroppar. Om överheten som hade rätten att kalla dessa människor för kränkande ord.

Så görs än idag. Människor som anser sig ha det mandatet. Men ett är då säkert, efter föreläsningen gick vi alla hem var och en till sitt med ett helt annat tänkande. Orden fick plötsligt en stark historisk innebörd även om alla vi som var där inte utsätter våra medmänniskor för verbala kränkningar.

Jag hoppas att den duktiga föreläsaren fortsätter att resa land och rike runt och berätta om ord som sårar. Speciellt borde hon besöka skolor men även arbetsplatser. Samlingsplatser för alla människor där alla är olika men ändå mycket, mycket lika med framför allt med lika mycket värde. Oavsett vad.