Summa sidvisningar

onsdag 6 maj 2015

Världens bästa farmor och papper på punkt




Gårdagen försvann i all hast. Mycket stod på programmet, allena trevligheter alltihop.
Varannan tisdag åker jag till Vrinnevisjukhuset och kryper ner i varmvattenbassängen med stortvillingflickan. Jag har fått det hedervärda uppdraget av rent praktiska skäl men flickan och jag har omvandlat rehabiliteringsbadet till vår egna stund. Vilket oftast inleds med besök på konditori.
Så även i går. Vid ett kafébord satt en mamma med en liten gosse som också skvalpar omkring i det varma vattnet. Vi nickade till varandra och inledde en pratstund.

Mamman uttryckte sin oro över att ha fått ett barn med funktionshinder och allt vad det innebär i stunden men även hur framtiden kommer att ta emot ett barn som inte är som alla andra.
Jag lugnade henne. Allt ordnar sig om hon bara tar saken för vad det är och inget annat.
Hon såg skeptiskt ut. Suckade och bet i sin bulle. När hon tuggat ur munnen undrade hon om jag var helt säker på min sak.
Absolut, helt säker!
Timman var slagen och vi vandrade bort mot badet. Stortvillingflickan linkade på och fäste ögonen på allt. Precis allt. Därför tar den korta promenaden oftast lång tid. Det finns så mycket att undersöka på ett sjukhus. I dubbel bemärkelse.

Efter badet var flickebarnet trött. Hon ville bli buren till vår bil. Jag lyfte upp henne och hon höll sin badväska i ett hårt grepp med ena handen och den andra runt min nacke. Lutade sitt huvud mot min axel. Håret var fortfarande fuktigt och klibbade lite mot min kind.
-Farmor, jag älskar dig. Du är världens bästa farmor och jag tycker så mycket om att bada med dig!
Jag vet, tänkte jag. Jag är världens bästa farmor.
-Jag älskar dig också lilla sötnöt. Och jag tycker om att få följa med och bada med dig!
I bilen väntade mellanmålet som även räckte till hennes bror när vi plockade upp honom på dagis.

Kvällen avslutades med en föreläsning om laddade ord som vår dotter arrangerat.
Hon var en aningen uppgiven, dottern. Inte inför kvällens  begivenheter utan för att det varit inbrott under natten på pastorsexpeditionen. Oreda och stulna viktigheter. Ett rum hade dock lämnats ifred. Dotterns. Endast en sladd var borta från henne skrivbord. En sladd som tjuvarna ansåg som värdefull. Vilket den också är eftersom det är en laddare till den smarta telefonen. En nödvändighet för strömförsörjning inför uppkoppling av allehanda slag.
På dotterns skrivbordsskiva ligger papper och handlingar. Allt ihop skrivet med punktskrift. Hennes arbetsredskap innefattar en punktskriftsdisplay kopplat till datorn. Orört alltihop. Stod precis som hon lämnade det kvällen innan. Ledarhundsbädden lite så där tillrufsad som en hundbädd oftast är.  Kanske såg tjuvarna att här inne huserar en blind präst med sin ledarhund. Om hon blir av med sin utrustning får hon problem. Eller så begrep de sig inte på den avancerade tekniken. Hur ofta går det att andväda eller kränga en punktskriftsutskrivare, punktskriftsdisplay eller en reglett? Värdelösa saker om inte behovet av användandet finns.
Dock upptäckte dottern att hennes gitarr saknades. Den hade stått lutad mot väggen utanför hennes arbetsrum. Gitarren som stod inne på rummet fanns dock kvar. Den var för övrigt inte hennes utan tillhörde någon annan. Men det kunde ju tjuvarna inte veta.

Så till sist. Komposttjuvarna har åter varit framme. Ännu en kompost är stulen. Den tillhörde dock inte Svenska kyrkan så det var väl andra skurkar som lagt sina solkiga vantar på den.
Och min mamma skyller hela kriminaliteten på EU. Någon ska väl ha skulden antar jag.