Summa sidvisningar

fredag 24 april 2015

Kroki och en vacker dam på Skärblacka torg


Jag satt och funderade. Kände att jag var tvungen att dryfta mina tankar med maken.
-Hur skulle det vara om jag började med kroki, frågade jag.
-Ja gör det, det kommer att bli succé, svarade han.
-Nu menar jag som modell, inte tecknare!
-Just det, jag menar samma sak!
Svaret kom så snabbt att jag förstod att han menade vad han sa.

Kanske jag skulle våga. Klä av mig och se hur jag skulle komma att gestaltas på ett vitt papper. Må hända blir det just den succé som maken menade. Någon skulpturkonstnär skulle se teckningen av min nakna kropp och låt forma den i gips och lera. Placera statyn mitt på Skärblacka torg så alla som hade ärenden till apoteket hänförda skulle stanna och titta. Kommande generationer skulle i framtiden peka och säga att "det där är den vackra damen som bodde nere vid Glan".
Det tål att tänka på ett bra tag till innan jag låter täckelsen falla och jag visar upp min nakna lekamen för allmänheten. Troligtvis blir det aldrig av, det var rent ut av ett riktigt dumt infall jag fick så tanken har jag redan släppt.

Nu är det fredagskväll. Sverige håller andan. Vem vinner? Blir det Stenmark? Har han rätat ut leder och mjukat upp knäskålarna? Folket får föra talan och hur det än går så blir det aldrig riktigt bra. Stora rubriker i morgontidningen och Stenmark hamnar på ettan precis som det en gång begav sig.

Jag förstår hur han känner sig där han sveper fram över dansgolvet och inte känner sig riktigt bekväm. Varje gång jag snört på mig dansskorna har jag känt lika dant. Mina danspartners har släpat mig runt det lagom polerade golvet och jag har koncentrerat mig på varje steg. När det spelats upp för damernas har herrarna fått bråttom ut till herrummet för att pudra näsan om de trott att jag närmat mig för att bjuda upp.
Har även provat gammeldans. Det verkar så rustikt och hemvävt. Snoa och schottis, vals och hambo.
Det våldsamma snurrandet gjorde mig illamående. Dansgolvet svajade och jag svalde åksjukepiller. Halvsovande och smått hallucinerande följde jag knätofsarna och sedan jag var yrslig i dagarna två. Dansskorna åkte in i garderoben för trettio år sedan och har sedan dess aldrig plockats fram. Det där med dans är inte riktigt min grej.

Vi är med ledarhund under helgen. Matte med familj är till Göteborg och förlustar sig. Jag har blivit beordrad att även vakta deras fiskar. Se till att de inte svälter ihjäl innan söndagen är slut och husfolket återvänt till hembygden. Småtvillingarna och deras storasyster plockade de dock med sig, så vi får nöja oss med att vara djurskötare och inte barnskötare.
Men stortvillingarna är hemma och i morgon åker maken till staden och införskaffar dem en sandlåda. Han har både krok på bilen och en släpkärra att fästa den vid så det passar alldeles utmärkt att han uträttar det ärendet. Själv tar jag nog en skogspromenad med hunden. Vi är goda kamrater han och jag.