Summa sidvisningar

fredag 23 januari 2015

En gammal galge och byxor på rea


Dagens skrivbordsarbete som inbringar en summa på mitt konto är avslutad och jag kan hänge mig åt mer privata skriverier. Båda projekten förgyller dock min dag även om det senare är aningen mer lättsamt och inte kräver lika stor koncentration.

Denna kalla och snörika dag började med att lånehundens klor skulle klippas så det fick bli en stadsresa för oss båda. Nu hör just kloklippning inte till höjdpunkterna varken för hunden eller mig eftersom hon mest är rädd och jag blir mest svettig. Men dagens kloklipperska tillhörde den rutinerade sorten och med ett snabbt grepp lade hon hunden platt mot golvet och klippte raskt och målmedvetet samtliga klor. Hennes kollega brukar däremot dalta med vår lånehund som blir uppjagad och jag känner mig stressad över situationen. Nu var hela operationen över på några minuter och vi kunde glada och nöjda styra hemåt mot den efterlängtade förmiddagsfikan.

Innan jag började mitt arbete med ord och meningar hängde jag undan några kläder som tvättats och strukits. En gammal galge fångade mitt intresse. Inte vet jag var den härstammar från i begynnelsen men den har antagligen varit i vår ägo under lång tid fast jag aldrig ägnat den någon tanke.

Hadar W. Norhd Herrkonfektion Karlstad tel. 105 98 står det på galgen. Min slutsats var att den är gammal då telefonnumret inte har något riktnummer. Eftersom min make tillhör den åldersgruppen att han utan målsmans närvaro kunnat gå och köpa kläder på den tiden då det inte fanns något riktnummer frågade jag om han visste vart galgen kom ifrån. Vilket han inte gjorde. Den måste således tillhört mitt föräldrahem. Mamma har säkert gett mig den någon gång. Hon har en förkärlek till gamla pinaler och vägrar slänga något som kanske kan komma till användning. Vilket den gamla galgen är ett tydligt bevis på.

Det där med att handla kläder är inte min melodi. Tycker det är mest besvärligt och besvärligast av allt är om jag måste in i en trång provhytt. Klä av mig och klä på mig för att klä av mig och klä på mig igen. Det har hängt med ända sedan jag var barn. En gång om året satte vi oss i pappas svarta folkvagn och åkte till den stora realisationen hos Brandbergs i Gullspång för att ekipera upp oss för en skapligt billig penning. Jag avskydde dessa rea-resor. Mamma och jag blev alltid osams eftersom det hon plockade fram aldrig dög åt mig. Antingen tyckte jag det var fult eller också så kliade materialet i byxorna. Alltid kliade det. Jag är född med ett känsligt skinn och det har aldrig gått över.

Mamma kom till sist in i det stadiet att jag själv fick välja ut mina kläder till min mormors stora förfäran. Hon var av den åsikten att barn skulle klä sig i det föräldrarna ansåg rätt och riktigt och det slutade med att mamma och mormor blev osams gällande min ekipering. Så det där med kläder har alltid varit en smula laddad för mig. Ser det mest som ett nödvändigt ont som kostar massor med pengar.
Kanske jag borde lära mig hantera symaskinen som inte ens är min egen och sy upp nya kläder då det är dags att förnya mig. Känner jag mig extra snål kanske jag kan använda mig av gamla gardiner som ändå ligger ute i förrådet och skräpar. Ska höra med mamma vad hon anser om det.

Nu ska vi i alla fall åka hem till småtvillingarna och deras storasyster. Deras föräldrar har lovat att bjuda på stenugnsbakad pizza som de själva tillverkat från grunden.

En bra avslutning på en bra fredag.