Summa sidvisningar

onsdag 21 januari 2015

Osaliga andar och rökiga örter



Jag har många gånger passerat ridhuset på Dagsbergsvägen i Norrköping. Dock har jag aldrig haft någon anledning att beträda platsen eftersom mitt intresse av hästar är svalt. Mycket svalt dessutom. Fina djur i och för sig men jag har aldrig haft en längtan efter att skaffa mig någon större bekantskap med dessa högbenta kräk. Våra döttrar har haft hästar och det har räckt gott och väl för mig.

Nu visar det sig emellertid att ridhuset i Norrköping är hemsökt av osaliga andar som ställt till förtret och melankoli hos hästfolket som vistas där. Så till den milda grad att tv:s mediumexpert tillkallats. Det ligger inte i min natur att titta på dylika program men igår föll jag för frestelsen att via webben kolla hur det egentligen står till mellan alla spöken och de levande i ridhuset. Mest för att allt utspelade sig i just Norrköping.

De stackars osaliga andarna har roat sig med att tända släckta lysrörsarmaturer, spola med vattenkranar och spela musik. Samt handpåläggning. Kan verka nog så skrämmande på många sätt.
En ljuslockig yngling som det nästan strålade himmelskt omkring hade flugits hit från Amerika och han hade koll på läget. Gick sakta omkring och hummade allt medan hästarna mumsade hö och verkade inte bry sig så mycket om uppståndelsen runt omkring dem. Kanske var de vana med andeväsen och ansåg att de som inte ville ligga stilla i sina gravar tillhörde stallet.
Hur som helst så lyckades den unge mannen mota bort spökena och jag hoppas verkligen att de inte blev hemlösa utan har hittat något annan ställe att bosätta sig på.

På gården vi hade ute på Vikbolandet bodde det spöken. De vi köpte gården av visste det och vi blev varse att så var fallet. Dörrar öppnades och det tassades över golven när vi släckt lamporna för natten. Harmlöst men spännande upplevde vi det som. Vi var nybörjare på spöken och den som var mest skeptiskt inställd till det hela var maken. Han brydde sig i alla fall inte om de oförklarliga händelser som utspelade sig runt omkring oss i det gula gamla huset. Det visade sig att en speleman dött i ett av rummen på övervåningen och vi trodde att det kanske var hans ande som inte fick ordentlig ro.

En väninna till mig ordnade ett medium som med glädje och lycka konstaterade att det i själva verket rörde sig om hel massa andar som travade runt i vårt hus. Hon ville slänga ut dem genom att tända på olika sorters örter som hon plockade upp ur sin medhavda väska. Jag blev osäker på om hon själv tänkte röka av örterna så jag satte stopp för det projektet.

Vi gjorde ingen större affär om våra husspöken. De fick bo där bäst de ville. Om de nu över huvud taget fanns. Känner mig en aning osäker på den punkten så här i efterhand ska villigt erkännas.
Jag hoppas i alla fall att det nu är lugnt och fridfullt i ridhuset på Dagsbergsvägen när Det okända och den vackre Birkan Tore varit där och rumsterat om. Återstår att se. Norrköpings Tidningar kommer säkert att bevaka, om de vågar sig dit vill säga.