Summa sidvisningar

torsdag 25 december 2014

Så är vi fastän många och bantningsdiet


Vi var tidigt i kyrkan i går kväll. En och en halv timma innan det ringde in till gudstjänst. Nu är vi dock inte sådana hängivna kyrkobesökare att vi alltid är på plats så långt i förväg men nu ville dottern vara där i god tid och eftersom vi ändå skulle avsluta julafton med julnattsmässa i var det mest praktiskt att hon åkte med oss till kyrkan. Vi fick helt enkelt anpassa oss efter prästens önskemål om tiden.

Vi satt i kyrkbänken och tittade på vaktmästaren när hon tände alla ljusen. Kantorn kom med sångsolisten i släptåg och vår dotter lade sina papper tillrätta. Tiden gick långsamt så jag gick in i sakristian och kliade ledarhunden under hakan. Han låg på sin filt och såg svårmodig ut. Det gör han alltid för sådan är han född så det berodde nog inte på att i hans arbetsuppgifter ingår att ligga tyst och stilla i kyrkan under gudstjänsterna utan att störa varken sin matte eller kyrkobesökarna.

Mätta och stinna av all julmat kom kyrkobesökarna insläntrande. Det märktes att det var en god jul, speciellt vittnade andedräkten på några att det hade tutats lite för att hjälpa ner sillen på dess väg mot magen.

"Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp" mässade dottern och vi svarade "Så är vi fastän många, en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd."

Bakom oss i bänken satt tre personer, två äldre och en ungdom. Ungdomen bläddrade i psalmboken och förkunnade att de där låtarna som motsvarade psalmtavlans nummer kunde hon inte sjunga. Fast hon var sopran och sjöng ofta i kyrkan. De äldre peppade henne tröstande att det löser sig, lyssna på alla andra så skulle hon säkert känna igen låtarna. Vad alla tre unisont inte begrep var varför låtarnas nummer inte kom i ordning, 113, 114 och 115 utan lite hur som helst. Men resonerade de, prästen har nog en baktanke med det hela som skulle lösa mysteriet när det väl satte igång.

Det blev en fin avslutning på julafton som vi under dagen firat med barn och barnbarn. Det var mörkt och stilla på vägen hem. Klockan var långt efter midnatt så alla som inte varit i kyrkan låg väl och sov eller lekte med sina julklappar. Även vår dotter som hängt undan mässhaken låg och sov. Henne hade vi släppt av vid pastorsexpeditionen som blev henne natthärbärge på en ranglig tältsäng några timmar innan hon skulle promenera tvärs över kyrkogården och hålla julotta i kyrkan. Även ledarhunden fick övernatta i tjänsterummet och över detta tagna beslut fick han en extra rynka i pannan och såg mer svårmodig ut än han annars brukar. Antagligen längtade han hem till småtvillingarna, deras storasyster och pappa och tyckte hela arrangemanget verkade besynnerligt.
Vi kramade henne och hunden godnatt medan alla gravljus fladdrade stämningsfullt i julnatten framför gravstenarna.

Nu börjar batningsdieten har jag läst. Allt julfett ska brännas. Och utanför Media Markt i Norrköping har köerna tidigt i morse ringlat sig långa innan portarna öppnades. Det ska brännas pengar också, inte bara bukfett. Något ska avlägsnas och något ska tillföras, det är väl då vi mår som allra bäst. Antar jag.....