Summa sidvisningar

måndag 8 december 2014

En utsträckt hand och några dödssynder



Det talas i dessa tider om utsträckta händer som ingen vill fatta taget om. Även utsträckta händer som ingen vill lägga något i. Det är varken ett givande eller tagande. Men så har det antagligen alltid varit i alla tider. Inte bara nu. När vi har det som bäst. Eller har vi inte det? Får väl se vad statistiken visar över årets julklappsinköp. Om den slår alla rekord även i år.

Idag har jag rörts i hjärtat av en utsträckt hand. Grannens stora näve med lite ost. Småfåglarna flockades men väntade snällt in sin tur. Sittande i rad på äppelträdets grenar. När den första fågeln lämnade handen kom nästa dit. Kan inte begripa mannens tålamod innan fåglarna funnit sin tillit och försäkrat sig om att handen förblir öppen. Att den inte sluter sig i ett hårt grepp om den lilla kroppen.

Tänk om vi liksom småfåglarna kunde känna sådan tillit till varandra. Att händerna hålls öppna, med handflatan upp. Vänligt och inbjudande till både samtal och gemenskap.

Läste en artikel om Stefan Einhorn och De nya dödssynderna.Det finns de gamla klassiska synderna men har tillkommit mer nya och moderna. Inte så konstigt egentligen. Vi har ändrats sedan 400-talet.

Einhorn har sina egna tolkningar till dödssynderna det har vi väl alla utifrån våra livshändelser.
Tänker jag på tillit så ligger falskhet högst på skalan av dödssynd i min värld. Ljuga lite lagom mycket gör vi, varje dag och vid varje samtal. Som skydd och överlevnad. Under en tidsperiod av tio minuter sägs det att vi kommer med många små lögner. Förbättrar saker, förskönar och gör oss lite mer märkvärdiga än vad vi är.

Människor som hävdar att de är allt igenom raka och ärliga har jag personligen en aning svårt för. Människor som ger raka besked. Så raka att det blir katastrofalt för mottagaren. Lämnar kvar det raka beskedet utan att förstå att det kan bli konsekvenser. För är man rak i allt och mot alla måste man vara beredd på en fortsättning. Kan vara nog så krävande eftersom då måste båda parter vara raka och ärliga. Det krävs av båda att få sina röster hörda. Oftast är det den starkaste som vinner.

Girighet har jag även svårt för. Att samla i ladorna och se till att inte stänga dörrarna ordentligt. Låta den som inte har möjlighet att vara en lika nitisk samlare stå utanför med förhoppning att avundsjukan ska slå rot. Se till att visa upp sig och allt materiellt samlande.

Lagom är bäst. Med både det ena och det andra.

Säger jag rakt och ärligt!