Summa sidvisningar

måndag 1 december 2014

Asfaltsanläggare och svarta händer



Det var vitt ute på gräsmattan när jag tittade ut i morse. Log för mig själv. Inga bekymmer med att skrapa bilens rutor. Jag kan lugnt stanna hemma utan att bege mig ut och halka omkring på den frusna asfalten. Visserligen är bilens sandaler utbytta mot grova sulor och med rätt hastighet borde jag klara av en bilresa helskinnad och utan plåtskador, men ändå.

Vad gör egentligen asfaltsläggarna om vintern? Då är de är i alla fall osynliga på vägarna. Kanske jobbar de extra som snöröjare, men om det inte faller någon snö att röja?!

När jag var lite fanns i mina planer att bli asfalterare. Tyckte det verkade som ett trevligt jobb. När de dök upp på samhällets gator fanns även jag på plats. De skrek på mig att hålla mig undan men jag drogs som en fluga till sockerdricka. Sög in doften av varm asfalt och klafsade omkring i tjäran. Mamma var lika arg som de asfalterande gubbarna och gnuggade frenetiskt mina skor rena när jag kom hem från dagens studiebesök.

En eftermiddag när de trötta asfalterande arbetarna tagit kvällen tog jag med mig grannpojken så även han skulle få bekanta sig med mitt framtida yrke. Hans intresse var dock svalt men en kvarglömd hink tjära lockade till sig hans nyfikenhet.

Istället för att leka asfaltsanläggare menade pojken att det gick lika bra eller ännu bättre att leka "svarta handen." Vad det var för lek visste jag inte men blev snart nog involverad i de svarta händernas leverne. Det var bara att doppa ner våra små nävar i tjärhinken sen var det klart att sätta igång.

Något sa mig att jag inte var hågad på att omvandla mina händer till svart så jag fick tillstånd på min begäran att vara "vita handen" det behövdes såna också försäkrade pojken och körde glatt ner sina händer i burken.

Vi lekte ända till det blev dags att bege  oss hemåt. Sen var det definitivt slut på det roliga. I alla fall för "svarta handens" del. Och hans moder bör jag kanske tillägga. Hon hade högljudda, arga och helt oförstående synpunkter på sonens val av lekar.

Vi växte upp, grannpojken och jag. Gick åt var sitt håll. Planerade vår framtid. Jag tänkte satsa på att söka mig som sockerrörsarbetare i Cuba istället för asfaltsarbetare. Det blev inget av någondera. Lika bra var väl det.