Summa sidvisningar

lördag 29 november 2014

En nyckel med hjärtan och dubbletter



Jag har pimpat upp min husnyckel. Tyckte att jag ville ha en nyckel som symboliserar min trygghet, vårt hem, som dock är litet men mycket väl fungerande, den plats som omsluter mig med värme och kärlek. Vad passar då bättre än en hjärt-nyckel. Hemmet är ju vårt hjärta.

För många år sedan. Framför den stora spegeln i stadens sjukhus. Omklädningsrummet för personalen. Jag höll på att knäppa den vita rocken och på fötterna satt de fotriktiga skorna. Måste ha bekväma skor med rejäla sulor så fötterna mår bra under ett långt arbetspass.

Kvinnan stod tätt bakom mig. Jag var tvungen att flytta huvudet lite åt sidan för att vi skulle få ögonkontakt genom spegeln. Vi knäppte knapparna samtidigt. Så stack hon ner handen i rockfickan, tog upp en nyckel och höll handen rakt framför sig. Nyckeln blänkte till lite i ljuset av lysrörsarmaturen.

Vi tittade rakt på varandra. Ögonen smälte ihop och jag nickade tyst.

"Jag har fått nyckeln nu. Får hyra en lägenhet av sjukhuset."

I hennes ögon lyste ingen rädsla längre. Rädslan som jag sett så många gånger. Ibland glödande, ibland resignerat.

"Det finns dubbletter men jag tänker inte ge bort någon nyckel" fortsatte hon.
"Gör du helt rätt i, behålla alla nycklar själv" svarade jag.

Kvinnan stoppade tillbaka nyckeln i fickan, drog sig bakåt och försvann ur mitt synfält.

Ibland tycker jag mig se den där kvinnan. Hon som fick en nyckel till sin frihet. Men jag ser nog fel för det hände i en annan stad, i en annan tid.

Det händer att jag ibland tänker på  nyckeln som låg i den öppna handen. Tänker att det var tur att hon fick den.

Jag kramar hårt om min nyckel varje gång jag ska sätta den i låset till vår egen dörr.
Nyckeln med hjärtan på.