Summa sidvisningar

fredag 26 september 2014

Olikheter och att välja (a)bort



Äppelpaj eller äppelmos. Dålig frukt hamnar på komposten. Oätligt och osmakligt vill vi av naturliga skäl inte ha ha i våra tillredningar.

Vi kan även välja bort ett liv som inte passar in i samhället.

Vår dotter ser ut som alla andra. Nästan. Tittar vi efter noga så ser vi att hennes mörkbruna ögon skiljer sig från de flesta andras.

Som liten flicka kunde jag som mamma ta emot det som hon stundom fick ta emot när hon vuxit upp och jag inte var med. Hon har klarat det alldeles utmärkt men petar man i det förgångna finns säkert läkta ärr inom henne.

Ord som "inte människovärdigt," "samhällsbelastning," eller frireligiösa rapp om Guds tuktelse mot trolösa har direkt hamnat i vår mentala papperskorg.

"Jag tror att Gud valde oss som förälder eftersom Gud ansåg att vi skulle klara uppgiften!"

Maken och jag bär på en mycket ovanlighet. Få människor har det genetiska felet. För att få ett synskadat barn måste två av samma bärare vara inblandade i skapandet av detta barn. Jag ser på det hela som ett stort under. Att just vi två skulle träffas var helt enkelt meningen. Vi var utvalda för detta barn.

När vi väntade vårt yngsta barn var jag i den åldern att läkaren på mödravården ansåg att ett prov borde tas så vi inte riskerade att föda ett barn med Downs syndrom. Visade det sig så vara fallet kunde vi välja abort. Vi vägrade med den motiveringen att vi tar det barn vi får.  Är det ett barn som inte håller sig inom gängse ramar är det så tänkt och det kan ingen göra något åt. Resonerade vi.

Nu fick vi inget barn med Downs syndrom. Vi fick ett barn där till viss del vår gemensamma genetiska sammansättning gjorde sig påmind. Ett till par med svagsynta mörkbruna ögon. Vi var på nytt utvalda....

Sonens mörkbruna ögon är helt seende.
"Vilken tur att han klarade sig.!" Vilken "tur" för vem? Honom själv, vår eller alla andra människors?
Jag förstod inte riktigt de lyckönskningarna vid hans ankomst.

Vi har tagit mot våra barn och älskar dem precis som de människor de är.

Tänker jag efter riktigt ordentligt så bär vi nog alla på ett eller annat funktionshinder. Fast på vissa är det inte synligt. Men det går ändå att ana det i en del sammanhang..........