Summa sidvisningar

måndag 22 september 2014

En blodig hammare och civilkurage



För många år sedan var sonen och jag på väg hem från staden. Småpratade med varandra i bilen så som man gör under en resa.
Det var en klar och solig höstdag. Vetet var tröskat och de brungula fälten med stubb susade förbi vindrutorna. Plötsligt fick vi se en man och en kvinna stå bredvid sin parkerade bil på en liten avstickande väg. Vi tystnade mitt i samtalet när mannen med höjd arm och knuten näve slog kvinnan rakt i ansiktet. Reflexmässigt vred jag om ratten och körde ner mot paret. Precis när vi kom fram grabbade mannen tag i kvinnans blonda hästsvans och lät den hårt knutna handen landa precis mitt i hennes näsa. Det syntes en liten rännil av blod som letade sig ner mot hakan.

När jag rusade ur bilen och kommenderade sonen att sitta kvar där han satt fick kvinnan fart på fötterna och sprang utan strumpor och skor ut över fältet. Mannen stod stilla med hängande armar och tom blick. Jag sprang efter kvinnan. Mina skosulor trampade sönder den sylvassa stubben med ett krasande och jag ropade för döva öron. Till slut kom jag i kapp och fick tag i hennes tröja så farten bromsades. Hon grät hejdlöst, tårar och snor blandades med blodet.

Hon hade gjort slut med sin man och han tappade besinningen och slog.

Ett annat år långt senare.
Jag stod med två polismän utanför dörren till en lägenhet i Norrköping. Ditkallad å tjänstens vägnar. Nu har jag förträngt synintrycken men inte hur det luktade. Det minns jag än. Brutalt våld mot huvudet med en hammare.  En mammas förtvivlan över en son som var borta för alltid. Förövarna satt bakom lås och bom i häktet. Gripna kort efter mordet. De hade också en mamma........

Nutid.
En man i Malmö ska gå till lekparken med sitt lilla barn. Fel färg på huden och straffet för det bevittnades av det lilla barnet. Plus upp till 40 andra vuxna människor. Ingen ingrep och hjälpte pappan. Bara tittade på. Runt omkring och uppe på balkonger och i fönster.
Ingen ville vittna, alla höll tyst och polisens akt över händelsen förblev tunn.

En man i en busskur i en annan stad i väntan på bussen som skulle föra honom till rättssalen för att vittna om brutalt våld. Han fick båda sina knän sönderskjutna och rättegången ställdes in.

Hur skulle jag göra idag? Skulle jag visa upp mitt civilkurage i ord och handling?

Jag är osäker. Rädslan tar överhand.