Summa sidvisningar

tisdag 16 september 2014

Plommon och en hovpoet



Att åka för att shoppa är inget som tilltalar mig. Ett nödvändigt ont som då och då måste utföras. För att fylla upp vårt kylskåp, något nytt för min lekamen eller mina fötter. Så långt det går undviker jag dock affärer och shoppingcentrum.

Men så finns det inköp som verkligen ger mig en positiv upplevelse. Det är när vi åker till någon handelsträdgård för att köpa växter. Just ett sådant inköp har vi gjort i kväll. När jag utfört mina förpliktelser i form av skrivjobb sammanstrålade jag  med maken och vår lånehund utanför Eriksbergs plantskola för att inhandla ett plommonträd. Passade samtidigt på att fylla upp en plastkasse med lökar av sorten påskliljor. Maken gav löftet att det är han som ser till att alla lökar hamnar i jorden eftersom det är ett tröstlöst arbete. Jag vill ändå ha ögonfröjd när våren kommer men inte allt för mycket förarbete.

Vad skulle vi då välja för sorts plommon? Helst skulle jag vilja ha alla sorter som finns men det är dock en kostnadsfråga eftersom vi inte på förhand kan vara säkra på att det unga trädet överlever vintern. Så det fick bli ett enda,.Till att börja med i alla fall. Opal. Blåaktiga och mycket goda lovade trädgårdsmästaren.

Väl hemkomna med vårt träd gäller det att hitta ett lämpligt ställe att gräva ner det på. Taktiskt tänkande. Sol, rymligt och på behörigt avstånd från uteplatsen eftersom vi inte vill slåss med getingar när trädet dignar av söta frukter.

Idag har jag även lärt mig att plommon är närbesläktade med slån. Dessa kärva och rent utav äckliga bär innan frosten nyper bort beskheten. Jag har en gång provat att göra slånbärssaft men det var inget vidare lyckat kok så jag har aldrig gjort om det.

Så för mig tankarna till den folkkäre hovpoeten Bo Zetterlind. "Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden........" Många gånger har jag under åren läst den dikten i sorgliga sammanhang.
Men den djupsinnade poeten, psalmskrivaren och författaren har även blandat upp det religiöst kulturella med en plommondikt för den som har ett glatt barnasinne i behåll.

"Jag vill gå med dig på plommenad.
Plocka plommon vara barn och glad."

Så lyder de två första meningarna och jag undrar, mån tro om även Bo Zetterlind köpte sig ett litet plommonträd, såg det växa och kände sig barnsligt glad när han åt de söta plommonen och spottade ut kärnorna så långt han kunde.

Kanske. Jag är i alla fall barnsligt glad åt vårt nytillskott till trädgården.