Summa sidvisningar

söndag 14 september 2014

Barn, djur och lyckopiller



Inget fascinerar barn så mycket som djur. Det spelar egentligen ingen roll vad för slags kräk det är. Akvariefiskar går lika bra som hundar och katter. Eller getter med för den delen. Personligen tror jag det är bra att små barn får lära känna ett djur. De lär sig att ta hänsyn till en annan individ, lära sig vad respekt innebär och att få ta mot kärlek och värme.

Det är vetenskapligt bevisat att ett djur ger en slags inre harmoni. På äldreboende är det inte helt ovanligt att det bor en katt eller en hund som söker närhet. Gamla händer som smeker en mjuk päls. Djurets kroppsvärme ger ett lugn för ett oroligt sinne.

Funktionshindrade kan på en hästrygg stärka inte bara muskler och stela leder utan även stärka sitt självförtroende.

Hundar som leder och letar. Blir ett med sin ägare eller hundförare. Som gör insatser i människans liv.

Men det krävs mycket arbete och ansvar för en djurägare. Det gäller att inte tröttna, då kan följderna bli katastrofala.

Så läste jag en artikel att under 2013 såldes receptbelagda antidepressiva läkemedel till husdjur för 454 435 kronor. Främst till hundar. Träning och terapi kan hjälpa, om inte ja då är det pillerburken som får bli en näst sista utväg. Annars avlivning......

Tanken är skrämmande. Att det inte bara är människor som är deprimerade och har beteendestörningar. Det som skrämmer mest är att det oftast är just människan som försätter sitt djur i den situationen som leder till oro, rädsla och aggressivitet.

Vi föds skyddslösa. Precis som ett djur. Andra ska ge kunskap. De som levt och varit med ett tag. Skydda och värna. Lära ut vad som är rätt eller fel.
Skillnaden på vuxna människor och ett djur är att det bara är vi själva som kan välja vad vi vill ge varandra eller det viktigaste av allt. Om vi vill ta mot det vi får levererat.

En husdjur har inte den möjligheten.